*
Icke ett arabiskt fullblod valde han utan den dumma , trogna, istadiga åsnan.
*
Himlen välver en ostkupa över vår ruttna värld. O, denna stank för finsmakare!
*
Den glädje, med vilken vi hälsar råttutrotaren, kan endast mäta sig med vår rörelse, när barnen jordfäster skadedjuren och lägger friska ängsblommor på graven.
*
Jag tror inte helvetet är så farligt. Efter en stund börjar man studera andras lidanden, finner dem lustiga eller löjliga och glömmer sin egen plåga.
*
"Det var rått sagt!!!"....Ska man grilla sina repliker?
*
[Birgit Tengroth, ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 22 juli 1967.]
Visar inlägg med etikett göteborgs handels- och sjöfartstidning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett göteborgs handels- och sjöfartstidning. Visa alla inlägg
måndag 14 januari 2013
onsdag 23 maj 2012
Aforismer (IV)
*
Som ett djur längtar jag efter en medmänniska.
*
När glädjen har blivit jargong måste man börja om från början: I sorg.
*
Det finns en ensamhet, förförisk som döden i snödrivan. Man måste hoppa, dansa, sjunga för att inte ge efter för frestelsen att somna in för evigt.
*
Aldrig en räddningsmedalj till den som räddat sig själv.
*
När pulsen slår som snabbast tror man att hjärtat ska stanna.
*
[Birgit Tengroth, ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 22 juli 1967. Fortsättning följer.]
Som ett djur längtar jag efter en medmänniska.
*
När glädjen har blivit jargong måste man börja om från början: I sorg.
*
Det finns en ensamhet, förförisk som döden i snödrivan. Man måste hoppa, dansa, sjunga för att inte ge efter för frestelsen att somna in för evigt.
*
Aldrig en räddningsmedalj till den som räddat sig själv.
*
När pulsen slår som snabbast tror man att hjärtat ska stanna.
*
[Birgit Tengroth, ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 22 juli 1967. Fortsättning följer.]
torsdag 29 mars 2012
Aforismer (III)
*
Osäkerheten är alla lasters styvmor.
*
Man ska skriva sig till hälsa, inte skriva om sin ohälsa.
*
Vem jag är har jag ingen aning om. En visste det och han var en lögnhals.
*
Har allt gått mig förbi eller har jag gått förbi allt? Som vid uppehåll på en station, är det mitt tåg som rör sig eller tåget på andra sidan perrongen?
*
Samma hjärtliga svar, samma hjärtlösa kyla. Varken debet eller kredit. Jag är ur räkningen.
*
[Birgit Tengroth, ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 22 juli 1967. Fortsättning följer.]
Osäkerheten är alla lasters styvmor.
*
Man ska skriva sig till hälsa, inte skriva om sin ohälsa.
*
Vem jag är har jag ingen aning om. En visste det och han var en lögnhals.
*
Har allt gått mig förbi eller har jag gått förbi allt? Som vid uppehåll på en station, är det mitt tåg som rör sig eller tåget på andra sidan perrongen?
*
Samma hjärtliga svar, samma hjärtlösa kyla. Varken debet eller kredit. Jag är ur räkningen.
*
[Birgit Tengroth, ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 22 juli 1967. Fortsättning följer.]
torsdag 15 mars 2012
Aforismer (II)
*
Dumheten är den största gåvan, näst rikedom. Ofta ges de inslagna i samma paket. Från pappa och mamma på födelsedagen.
*
Den mätte blir inviterad, den hungrige utspisad.
*
Uppfostran lägger seltyg på barnet. När det ska bli en fri människa travar det redan snällt mellan skaklarna.
*
När man är sjuk vill man slippa sin kropp, när man är frisk sin själ.
*
En öppen blick och ett ärligt handslag borde beivras som osund reklam.
*
[Birgit Tengroth, ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 22 juli 1967. Fortsättning följer.]
Dumheten är den största gåvan, näst rikedom. Ofta ges de inslagna i samma paket. Från pappa och mamma på födelsedagen.
*
Den mätte blir inviterad, den hungrige utspisad.
*
Uppfostran lägger seltyg på barnet. När det ska bli en fri människa travar det redan snällt mellan skaklarna.
*
När man är sjuk vill man slippa sin kropp, när man är frisk sin själ.
*
En öppen blick och ett ärligt handslag borde beivras som osund reklam.
*
[Birgit Tengroth, ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 22 juli 1967. Fortsättning följer.]
onsdag 29 februari 2012
Aforismer (I)
*
En skådespelare, som jobbar på skådespelaren men inte på människan, blir kanske en bra människa men sällan en bra skådespelare.
*
Populariteten är ett bål, där den som bränns ropar på fler risknippen.
*
Konstnären älskar sina verk som sina barn. Ja, men älskar han sina barn som sina verk?
*
Den som hävdar att huvudsaken är inte att vara älskad utan att älska själv är nästan alltid älskad själv.
*
Mannen söker kontakt, kvinnan söker freda sig. Kvinnan vill ha kontakt, mannen vill vara i fred.
*
[Birgit Tengroth, ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 22 juli 1967. Fortsättning följer.]
En skådespelare, som jobbar på skådespelaren men inte på människan, blir kanske en bra människa men sällan en bra skådespelare.
*
Populariteten är ett bål, där den som bränns ropar på fler risknippen.
*
Konstnären älskar sina verk som sina barn. Ja, men älskar han sina barn som sina verk?
*
Den som hävdar att huvudsaken är inte att vara älskad utan att älska själv är nästan alltid älskad själv.
*
Mannen söker kontakt, kvinnan söker freda sig. Kvinnan vill ha kontakt, mannen vill vara i fred.
*
[Birgit Tengroth, ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 22 juli 1967. Fortsättning följer.]
Aforismer (startpunkten)
Om man sov med Vilhelm Ekelund trofast snusande på nattygsbordet, om man dessutom läste honom livet igenom och tålmodigt närde en dröm om att själv få skriva och beskriva en förvirrande och till synes planlös tillvaro så är det kanske inte märkligt att man i den stores efterföljd försöker sig på att formulera några aforismer.
Sådan var Birgit Tengroth, och hon hamnade där så småningom. Men först skulle en filmkarriär avslutas, teaterlokaler släckas ner och en hel hop böcker med varierande bemötande knåpas ihop. Och lite kräfta och andra privata trassligheter på det. Lika spröd och tunn som enradingarna stod hon trotsigt vid tillvarons rågångar. Hon var aldrig förmäten nog att tro att det var någonting, men försöka måste man ju få.
Sommaren 1967 publicerade den sedan länge avsomnade Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning ett gäng av hennes "Aforismer", så enkel och klar var rubriken. På ett sätt kan man säga att här har vi i abstraktform hennes författarskap nerkokat med smak av västerhavets fulla sälta. I de följande inläggen kommer de en handfull i taget, för att inte trötta eventuella läsare och för att ge utrymme för reflektion, på båda sidor tidens tröskel.
[Fortsättning följer, alldeles straxt.]
Sådan var Birgit Tengroth, och hon hamnade där så småningom. Men först skulle en filmkarriär avslutas, teaterlokaler släckas ner och en hel hop böcker med varierande bemötande knåpas ihop. Och lite kräfta och andra privata trassligheter på det. Lika spröd och tunn som enradingarna stod hon trotsigt vid tillvarons rågångar. Hon var aldrig förmäten nog att tro att det var någonting, men försöka måste man ju få.
Sommaren 1967 publicerade den sedan länge avsomnade Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning ett gäng av hennes "Aforismer", så enkel och klar var rubriken. På ett sätt kan man säga att här har vi i abstraktform hennes författarskap nerkokat med smak av västerhavets fulla sälta. I de följande inläggen kommer de en handfull i taget, för att inte trötta eventuella läsare och för att ge utrymme för reflektion, på båda sidor tidens tröskel.
[Fortsättning följer, alldeles straxt.]
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)