lördag 31 december 2011

Per Gerhard [1924 - 2011]

Året är straxt till ända men vi hann minsann klämma in en döing till, i detta det stora manfallets år.

Nerifrån Frankrike kommer budet att teatermannen Per Gerhard gått bort. Hans kontakter med Birgit var förmodligen mest genom sin pappa, hennes vän och värd, den allomfattande Karl Gerhard.

Född Johnson var han från början Dramatenutbildad skådespelare, senare regissör och teaterdirektör, utspelade sig huvuddelen av den unge Gerhards aktiva teatergärning efter det att Tengroth skridit ner från tiljorna. Med detta gjort hade hon tid att vistas nere i Frankrike med regelbundna semesterperioder nere i Menton hos Gerhard d.ä.

Och det är så hon förekommer i Per Gerhards egen biografi av pappan, Med kvickheten som vapen. Både uppmärksammad och citerad. Någon gång där nere medan medelshavsbrisen rörde om i hennes lockar steg unge Per ut på altanen och tog henne i hand.

Gott så. Nu är det snart ett nytt år, med förhoppningsvis färre nekrologer. Då tar vi nya tag och fördjupar oss i människor som lever - och levde då. Gott nytt.

tisdag 13 december 2011

Marianne Zetterström [1912-2011]

Som tidigare sagts detta året: den här spalten tenderar alltmer att likna morgontidningens familjesida på en söndag. Den ena dödsannonsen följer på den andra. Nu är det Marianne Zetterström, född Enhörning, fru de Mumma, som kastat in handduken. Enligt obekräftad uppgift lyckligt nog före hon hann uppleva sin 100-årsdag. För en äldre generation är hon förmodligen mest känd som signaturen Viola - som skrev kåserier och liknande prosa under en lång rad år: från 1937 och de följande sjuttio (!) åren.

Som make till revyförfattaren Erik Zetterström kom hustrun naturligtvis i kontakt med tidens teater- och kulturkretsar. Han var redan där - genom egen jättelik produktion, och genom sitt första äktenskap med skådisen Margit Rosengren. I mitten av 1940-talet fick de desutom som grannar på Floragatan 7 det alltmer högljudda paret Ahlgren - Tengroth. Och väggarna var tunna på den tiden.

Men det var inte deras första möte: den blivande maken herr Zetterström antyder i boken Människor som mött mig att Tengroth någon gång under det sena 1930-talet delade lägenhet med den blivande fru Zetterström.

Bäst vi stod där och talade film och teater kollade jag in en ung dam, som litet norrköpingskt uppnosig och med sving i steget sneddade över Nybroplan. Det var Mariana, som för några ögonblick kom mig alldeles att glömma B. T. Med andra ord, samtalet kom av sig.
Då såg Tengroth strängt på mig med de bruna ögonen och sa:
- Det där är min väninna, som jag hyr lägenhet tillsammans med vid Norr Mälarstrand. Henne är du så god och låter bli!


Vilken han alltså inte gjorde, så gift han var.

Marianne Zetterström intervjuas och berättar om den tiden på Floragatan i Katarina Vikars radiodokumentär Bara mamma minns väl Birgit Tengroth. Det måste funnits ett otal fler mötespunkter, under droskfärderna mellan nöjeslokaler och krogar. Men vilka och var, får framtidens läsning visa. Viola har helt säkert mer att berätta.

måndag 12 december 2011

Kuplettsångare tar farväl

Kuplettsångaren, underhållaren med mera Mattias Enn har författat en dödsruna efter allas vår Sickan Carlsson, publicerad åtminstone i Svenska Dagbladet den 7 december.

Istället den vanliga högstämdheten i sådana här texter bjuder Enn in till fest, "uppe på Parnassen". Här skildras en himmelsk festsal där alla är på plats i väntan på hedersgästen, som med beslutsamt tålamod och självmedvetenhet dragit ut i det längsta på sin ankomst.

I vimlet mellan bardisken och dansgolvet skymtar alla de som redan passerat dessa sidor: Annalisa, far och son Ekman, Die Leander, Max Hansen och Schamyl Bauman. Björnstrand, Holmsten och Ahrle väntar på sin favoritflicka, kanske lite otippat Bergman också. Bland flickorna syns Hjördis Pettersson, Karin Ekelund, Tollie Zellman och den just anlända Gaby Stenberg. Och mitt i denna kurviga flock namndroppar Enn också Birgit:

där står de alla nu och väntar, alla revy- och filmstjärnor från förr. Deras teatergenre var måhända inte den förnämsta, men de var de förnämsta i sin genre.

Sedan tar någon upp välkomstsången, filmklappan hörs och dörren öppnas. Sickan Carlsson är på plats!

Lite roligt, lite tårögt. Greppet är naturligtvis inte nytt, ljudet av obekymrat skratt och glamm från efterlivet har skildrats många gånger tidigare. Dolly Parton sjöng förresten om samma sak i I Dreamed Of A Hillbilly Heaven 1993, där hon förresten dessutom petade in sig själv i himlaminglet! Så långt går inte herr Enn.

söndag 4 december 2011

TV-fröjd, tidig december

Ny vecka, nya utmaningar.

En slump eller en tanke, det får förbli en gåta - men risk för en verklig Birgitöverdos föreligger kommande vecka! Varning utfärdas.

Under den traditionella matinétiden i SVT tidiga måndag- och tisdageftermiddagar visas nu två Tengrothfilmer två dagar i rad! Maken till utbud har inte skådats sedan den här bevakningen inleddes. Alltså en högtid för alla skolkande skolungar, arbetslösa, nattarbetare, pensionärer, kulturarbetare och eventuella rikemansdrönare: på måndag vildmarksdramat "Kan doktorn komma?" i rafflande regi av den pålitlige Rolf Husberg. Och så på tisdag Ivar Johanssons "Oss baroner emellan" med Tengroth som välklädd guvernant i ett mer civiliserat sammanhang.

För den som till äventyrs skulle vara lite opasslig efter lunch på tisdag finns filmen även utgiven på dvd i serien Sandrews filmpärlor. På en videofilmbutik nära dig. Behöver jag säga: "rekommenderas".