"Ensamvargar"

Glädjande nyheter! Lika efterlängtat som oväntat - efter flera års skvalpande i pajpen - kommer Albert Bonniers Förlag att i april 2019 publicera Ulrika Milles efterlängtade biografi över Stig Ahlgren. Ensamvargar är den vackra, och i mitt tycke mycket välvalda titeln på boken.

En biografi över Stig Ahlgren blir, vare sig man vill eller inte - och jag tror mig veta att Milles vill - av bara farten också en biografi över Birgit Tengroth, titta på det snygga omslaget här bredvid och läs förlagets presentation av den kommande boken:

Stig Ahlgren var en av 1900-talets främsta svenska skriftställare, journalist och kritiker, inflytelserik och hänsynslös. Verksam inom den socialdemokratiska pressen fram till 1946 då han köptes över av Bonniers till Veckojournalen, och förlorade sin auktoritet över en natt. Oupplösligt förenad med Ahlgren var Birgit Tengroth, skådespelaren och författaren som en kort tid var hans maka men även därefter levde med honom fram till sin död.

'Ensamvargar' skildrar ett liv med framgångar och motgångar, manlighetens pris i offentligheten, kärleken till litteraturen och den mellan två människor som varken kan leva med eller utan varandra.

Förhoppningsvis kommer boken att lyfta fram nya bilder från Tengroths liv under de först skrivande, sedan tysta åren. Den lite anonyma, eller ska vi hellre säga privata, tiden efter skådespeleriets slut och efter skilsmässan från Jens Otto Krag, efter 19femtiotalets lite irrande tillvaro i Paris och söderöver, fram tills de båda hamnade i en stuga i Ösmo socken.

Släppet har redan skapat ett visst surr i sociala medier. "Orimligt höga förväntningar" som instaprofilen @torkilpetimoj sammanfattar fankretsens längtan efter aprilljus och vårläsning.

Tengroth och advokaten Scheutz

I slutet av februari 1950 sitter Birgit Tengroth i Jens Otto Krags lya på Julius Valentinsvej 11 i Köpenhamn och skriver brev. Eller sitter hon kanske på krogen Frascati, ofta nämnd i hennes minnesbok som en sambandscentral för hennes kommunikation med den gamla världen uppe i Stockholm? Hur som helst är adressaten advokat Wilhelm Scheutz på densammes advokatbyrå, Regeringsgatan 82, 6 trappor upp. Brevet express-stämplas, ärendet syns vara något brådskande. 

Mer än så går inte att veta. Kuvertet är nämligen numera tomt, kanske sparat av någon som en souvenir, som ett samlarobjekt i filatelikretsar. För att långt senare bjudas ut på nätauktion.

Wilhelm Scheutz var 15 år äldre än Tengroth, en smålandspojke från Kalmartrakten och en plats med det filmiska namnet Kråksmåla, hans far titulerades bruksägare. Unge Wilhelm tog studenten i Kalmar 1921, flyttade vidare till Uppsala där han blev jur.kand. 1930 och drev sedan egen advokatverksamhet i Stockholm sedan 1932. På hösten samma år gifte han sig i Stockholm med Karlskronaflickan Margareta Hammarström. 1942 blir han upptagen som medlem i Sveriges advokatsamfund. 

Så sent som 1976 nämns han i Stockholms kommunalkalender som revisor i Jakobs församling, kanske fanns han kvar på Regeringsgatan.

Varför skriver då Birgit till advokat Scheutz senvintern 1950? Hon har just kommit till Danmark och har säkert fortfarande affärer kvar i Stockholm, dels författarskapet och det säkert ännu inte helt uppgiva skådespeleriet. Dessutom en pågående skilsmässa från Stig Ahlgren. Flera möjligheter finns.

En ingång till kontakten kan ha varit AB Film-Labor, ett företag ursprungligen bildat av Albert Wickman, en f.d. predikant som blivit pacifist och vapenvägrare, medlem i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen 1933. Han var en av grundarna till bolaget AB Real-Film som hann producera tre filmer innan det gick i konkurs året därpå. Wickman fick dock ett större arv som möjliggjorde ett inköp av laboratorieutrustning från firman Tullberg Film AB och med detta innehav byggde han sedan upp företaget AB Film-Labor som stiftades i december 1934. Och som hade sina lokaler på Regeringsgatan 106.

Wickmans var huvudaktieägare men i stiftelseurkunden nämns även paret Scheutz som innehavare av vardera en (1) aktie. Straxt innan jul 1934 väljs Scheutz in som styrelseledamot, hans fru blir suppleant.

Underbart är kort. Wickmans talang att driva företag var inte den bästa. Vinsterna från Film-Labor gick till fastighetsaffärer vilket i sin tur ledde till konkurs för laboratorieföretaget ett par år senare. Exit Wickman, in kommer änkan Ester Wykman (!, samma uttal?) som köper konkursboet och erhåller 596 aktier medan styrelseledamoten Scheutz nu är uppe i 75. Hans lillebror disponenten Otto sitter på 1 aktie, liksom fru Margareta. Otto blir också kamrer och kontorschef.

Detta kluster av Scheutzare varar dock bara ett halvår, redan i oktober ´37 lämnar Wilhelm styrelsen. Änkan Wykman driver firman vidare som senare genomgår olika ägarbyten fram till sin nedläggning 1989.

Nu var det säkerligen inte gamla laboratorieärenden som var anledning till Tengroths korrespondens. Framtiden kan kanske visa vilka anknytningar Scheutz' advokatkontor hade med f.d. filmstjärnan Birgit Tengroth. 

En sista filmnotering: Albert Wickman ovan var förutom filmlaborant även far till den senare så (ö)kände filmregissören Torgny Wickman.

En sista namnnotering: VD för Film-Labor från juni 1946 var Gösta Wikman, namne med änkan Wykmans son Gösta (Wykman), initialt aktieägare i Film-Labor men som efter ekonomiska vidlyftigheter hamnade i Tanger, Afrika. Och så ovanpå det Torgnys pappa Albert Wickman. Tre stavningsvarianter i ett stycke.

Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

I början av mars 2018 sjösattes nätprojektet Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, ett nätlexikon sammanställt vid Göteborgs universitet och vars 1000 biografier ska skildra kvinnor som anses ha bidragit till samhällsutvecklingen, då som nu, här som där. Texterna skrivs, och kommer att skrivas, av specialister från hela Sverige. Riksbankens Jubileumsfond har varit med och finansierat.

I programförklaringen sägs att man generellt betonar betydelse framför berömmelse, pionjärer från olika tider och de som arbetat för jämställdhet ska här ha sin givna plats. 

Och någonstans där lite bak i tåget av kvinnor som här paraderar förbi vid varje klicktryck finner vi också dessa sidors huvudperson Birgit Tengroth. Det går väl inte att se som annat än ett senkommet erkännande, välkommet och efterlängtat. En gång fanns hon givet med i tidens film- och skådespelarlexikon, senare även i författarhandböcker - men det var många decennier sedan. Nu är Birgit till synes ombord igen, hängande över relingen och blicken riktad ut över okända vattenytor.

Artikeln om Tengroth är skriven av Tytti Soila, professor emeritus i filmvetenskap vid Stockholms universitet. Texten betonar nästan mer hennes roll som författare än som skådespelerska, vilket väl motsvarar dessa sidors ursprungliga ambition, och får betraktas som en kortfattad men sansad bild av hennes konstnärskap. En komplett lista över utgivna boktitlar och teater- och filminsatser får man dock pussla ihop på annat håll.

Dock nämns en udda titel som diktsamlingen Snedresa om än följt av en något förbryllande mening: "Det kom ut i flera upplagor ända in på 2000-talet", vad som kom ut så sent i nya upplagor är minst sagt oklart, det var i alla fall inte den poesiboken. Förmodligen har vi här att göra med en redigeringsmiss.

Tytti Soila har för övrigt i skrivande stund förutom Tengroth skrivit biografierna över Kim Anderzon, Ingrid Bergman, Anita Björk, Eva Dahlbeck, Viveca Lindfors samt Naima Sjöstrand. Vi får hoppas på fler!

Försök till nystart, med tross och nödankare

Hög tid att försöka sparka liv i den här gamla skraltiga kärran som kallades BigganBlogg. Snart två år har gått sedan senast och en del har hänt under den tid som har gått. Birgit Tengroth går ju in på sitt andra århundrade och det vore skada om hon fortsatte skymmas av brus och sandrök, att förhoppningarna som en gång fanns bara skulle försvinna för att någon råkade komma åt ljusknappen.

Jag får rafsa runt i pappershögarna, sortera om veckotidningsbuntarna, flytta bokmärkena från stället där de hamnade senast.

Jag slår upp en bok på random:

"Den dag man börjar tala som sig själv i förfluten tid öppnar sig en avgrund, tusendelen av en sekund ser man in i evigheten. Trossar springer, nödankaret hugger i tomma intet. Men än dunkar det taktfast från maskinrummet, mitt hjärta."

[Porträttfotografi från 1942: https://theeclecticone.deviantart.com/]