Visar inlägg med etikett fatima morgana. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fatima morgana. Visa alla inlägg

söndag 15 november 2026

Människor som minns 28: Karl Gerhard

Av olika anledningar kommer jag mig för att (till slut) läsa Kalle Linds Karl Gerhardbiografi  - tidigare nämnd. Med detta överstökat drar jag fram Karl Gerhards minnesbok 'Katt bland hermeliner' (1956) ur bokhyllan och frågar mig själv varför jag aldrig gjort det tidigare.

Sagt och gjort. Boken är en odyssé genom den svenska nöjesvärlden, liksom de kulturella skikt och de delar av societeten där revy- och kuplettmakaren rört sig från 1920-talet och framåt. Mängder av namn passerar "revy", kreti och pleti, "högdjur och lågdjur" (KG:s benämning), de som fortfarande kända tillsammans med de som kanske något tappat sin glans, författarinnan Alice Lyttkens för att nämna någon. Med flera, med flera. Vi får oss till livs ett rätt elakt (de var ju konkurrenter) porträtt av Ernst Rolf, Evert Taube håller hov, prins Eugen sitter på en pall uppe i ett vindsrum, Vilhelm Moberg spelar munspel och bankiren Aschberg, tidigare nämnd, här som "Olle", sätter sin färg på tillvaron. KG har en rätt oblyg förtjusning av att umgås med rätt personer, pengar är aldrig fel. Men hans väsen gör också att han uppmärksammar såväl tjänstefolk och scenarbetare. Och mer högljudda makars äkta hälfter får sin beskärda uppmärksamhet. Vi får också delta i internationella utflykter: mest till hans Fatima Morgana nere på franska Rivieran - där vi tidigare mött Birgit - men en lyxbordell i Paris öppnar dessutom sina portar för en spontan inspektion.

Det är en lång vandring, ofta nersköljd med champagne, först på sidan 238 (Svalanupplagan) dyker hon upp: Birgit Tengroth. På plats nere i franska villan, "förtjusande" och en dam som liksom glider in, och styr upp, sällskapens samtal och diskussioner:

Med den intelligenta kvinnans list för hon samtalet in på väsentliga ting, kärlek, religion, litteratur. Hon tycker alltid någonting, ids inte bara sitta och hålla med. Hon går tidigt till sängs, bryter sällskapet lika stilla och omärkligt som hon har kommit in i det.

Hennes värd lyckas locka med henne till en casinoutflykt till Monaco. Trots initialt motstånd, men, menar KG, det vore bra för hennes skriverier med "nödvändiga typstudier" på ort och ställe. Hon satsar två hundra francs på nummer 28, cashar in två gånger och drar sig sedan undan till kaffebaren men den inhöstade vinsten.

Han avrundar med några tankar om hennes författande:

Hennes böcker vittnar om djupa kunskaper om kärlekslivets lust och ve. Skoningslös, som en bidrottning som äter upp hannen sedan han har gjort sin äktenskapliga plikt, har hon slängt ut sitt offer på boklådsdisken. Den oheliga Birgits uppriktighet och hänsynslösa analys av mankönet har drag gemensamma med både Agnes von Krusenstjerna och den franska författarinnan Colette. Kanske påminner hon mest om den sistnämnda. Den ömhet med vilken hon förmår att tala med ett barn har en betagande känslighet.

Det hela sker liksom med en kort, yvig handrörelse över en knapp boksida. Sedan vandrar minnena vidare. Detta är, enligt honom själv, hans fjärde minnesbok. Kanske kände han en plikt att på något sätt lyfta fram sin väninna. Om hon nämns i någon av de tidigare tre återstår att upptäcka.

Och när han vaknar morgonen därpå har hon redan lämnat huset för att besöka mässan i det närbelägna kapellet i Laghet, några kilometer bort.