Sockerskrinet [1938]

Efter att ha läst om filmen Sockerskrinet i Ulrika Torells bok om förpackningarnas historia får man ju ingen levandes ro förrän man har fått se filmen! Sagt och gjort: inne på Kungl. Bibliotekets Audiovisuella sal rullas den digitaliserade rullen upp på en datorskärm, blott ett inlogg och några knapptryck bort.

Det är rätt storslaget, en gammaldags skolfilm extended med klingande introduktionsmusik och flygbilder över ett svartvitt men ack så naturskönt Sverige. Och genom detta landskap bilar ett ungt nygift par söderut på bröllopsresa. Och lärare som de gör det också till en bildningsresa, med tema: socker, så gott och så nyttigt!

Denna huvuddel av filmen föregås dock av två kortare bakåtblickar: på 1860-talet sitter en näpet söt Tengroth och broderar medan hon samtalar med föräldrarna om sockrets härliga kraft. För alla och envar. Sedan ett hopp till 1918 då ett par med två småttingar kommenterar hur sockeranvändningen gått framåt sista tiden – trots krig och elände. Och så 1938 då den unga flickan Karin blivit 26 år och nygift, nu i tryggt förvar på den lilla öppna Opels passagerarsäte. På väg söderöver.

Landsvägarna är kantade av blommande träd, Birgit skiner så lyckligt och flashar leendet mot alla som har något med socker att göra. Men så får hon också – förutom att kyssa nyblivne maken på kinden medan han kör – lära sig allt om betodling, dess nytta, möjligheter och värde för Riket. ”Betodlingen är en konst, mina vänner!” som en av de inblandade odlarna utbrister.

Dramatiserade scener varvas med långa journalfilmer med myndig speakerstämma som visar fabriker och raffinaderier, stora som vore de byggda av kulisserna från Metropolis, kompletta med ånga och rök, kolvar och massivt stål. Med arbetare som träget utför sina monotona arbetspass.

Välmatade med fakta återvänder så de unga tu till sin skola långt upp i norr, med oändliga skogar fyllda med bär och frukter i överflöd som bara behöver samlas ihop. Det syltas och saftas och slaskas för klassens alla flickor lyssnar och lär tills skafferiet är fyllt av burkar och flaskor: ”visa mig ditt skafferi och jag ska säga dig hurdan du är!”.

Detta är sent 1930-tal: det finns en stark doft av Blut, Boden und Heimat när flickklassen marscherar längs skogsvägarna sjungandes klämkäcka vandringsånger, för att sedan slå sig ner i grönskan vid (den manlige) lärarens fötter när denne vill förklara hur saker och ting hänger ihop.

Det kan, och bör, noteras att när Birgit mot slutet agerar i dessa pedagogiska hushållsscener så framförs de faktaspäckade fraserna rätt stelt och tillkämpat. Som att det här hushållandet - trots allt - kanske inte var riktigt hennes vandringsvisa. Hur långt som helst från den bravur och gusto som hördes när hon ett par år tidigare framförde Folkpartiets liberala partiprogram!

Birgit: Söt som socker

Ett av de mer udda inslagen i Tengroths filmografi är utan tvekan Sockerskrinet från 1938: här är Birgit nämligen insyltad upp över öronen i ett beställningsuppdrag från industrin: Sockerbolaget AB hade, för att bredast möjligt lansera sockret som en basvara i svenska hushåll, gett Svensk Filmindustri i uppdrag - mot skälig betalning - att spela in en film som pedagogiskt och underhållande skulle få folk att köpa-köpa-köpa mer härligt socker! Bort med den tidigare lyxstämpeln: nu skulle alla frossa i det goda, alla skulle med - ingen behövde längre avstå.

Alltså spelades in en hel långfilm, i regi av Arthur Natorp och för huvudrollerna engagerades Birgit och den i dessa sammanhang tidigare onämnde Karl Magnus Thulstrup som det nygifta paret Karin och Eric Malm. De unga tu tillbringar sin bröllopsresa med att fara ner till Skåne och bese - svensk sockerindustri! De är förvisso båda lärare och naturligtvis väldigt vetgiriga: de gör en kunskapsresa. Rena spelscener varvas med rejäla dokumentärinslag från industrins alla processer. Och allt som de lär sig under turnén tar de sedan med sig hem till sina respektive klasser som får plugga in läxan: socker är gott, socker är billigt, socker kan köpas överallt, och framför allt modernt. Ja: socker kan till och med (nästan) kallas nyttigt.

Om allt detta går att läsa mer utförligt i boken Burkar, påsar och paket [Nordiska museets förlag, 2010], redigerad av Ulrika Torell, Roger Qvarsell och Jenny Lee. Boken i sin helhet handlar om förpackningarnas historia och deras betydelse i vårt konsumtionssamhälle - så älskat men också lite misstänkliggjort. Såklart.

Och mitt i denna imponerande kollektion av förpackningar dyker alltså Birgit upp.

Redaktören Torell ägnar en hel uppsats med rubriken Svenskt välstånd i standardförpackning: lanseringen av socker för masskonsumtion om filmen Sockerskrinet, dess förhistoria, tillblivelse och mottagande. Hon skriver underhållande och informativt, för den nyfikne riktigt medryckande. Filmen gick upp för övrigt upp på ordinarie biografer, men levde sedan ett eget liv på lokal nivå, på föreningsmöten och liknande. Sockerindustrin till fromma.

Filmen är naturligtvis hittills osedd av undertecknad, men om man får tro Torell - och det gör man av bara farten - så andas hela upplägget en sorts (inte enbart) tidstypisk lätt nationalromantisk helyllelycka som vi alla vid det här laget vet var väldigt långt från den tillvaro som Tengroth navigerade sig igenom. Men på en bild i boken ler hon väldigt sött när hon i slutscenen får visa upp en nyvirkad kofta åt sin kommande förstfödde. Till och med sötare än det bitsocker Bolaget försökte kränga.

Bilderna från filminspelningen härintill med Birgit, dels i sportig bilhuva, dels sysselsatt med mer praktiska tag, är alla snattade från sajten www.filmsoundsweden.se