söndag 31 juli 2011

Birgit: Söt som socker

Ett av de mer udda inslagen i Tengroths filmografi är utan tvekan Sockerskrinet från 1938: här är Birgit nämligen insyltad upp över öronen i ett beställningsuppdrag från industrin: Sockerbolaget AB hade, för att bredast möjligt lansera sockret som en basvara i svenska hushåll, gett Svensk Filmindustri i uppdrag - mot skälig betalning - att spela in en film som pedagogiskt och underhållande skulle få folk att köpa-köpa-köpa mer härligt socker! Bort med den tidigare lyxstämpeln: nu skulle alla frossa i det goda, alla skulle med - ingen behövde längre avstå.

Alltså spelades in en hel långfilm, i regi av Arthur Natorp och för huvudrollerna engagerades Birgit och den i dessa sammanhang tidigare onämnde Karl Magnus Thulstrup som det nygifta paret Karin och Eric Malm. De unga tu tillbringar sin bröllopsresa med att fara ner till Skåne och bese - svensk sockerindustri! De är förvisso båda lärare och naturligtvis väldigt vetgiriga: de gör en kunskapsresa. Rena spelscener varvas med rejäla dokumentärinslag från industrins alla processer. Och allt som de lär sig under turnén tar de sedan med sig hem till sina respektive klasser som får plugga in läxan: socker är gott, socker är billigt, socker kan köpas överallt, och framför allt modernt. Ja: socker kan till och med (nästan) kallas nyttigt.

Om allt detta går att läsa mer utförligt i boken Burkar, påsar och paket [Nordiska museets förlag, 2010], redigerad av Ulrika Torell, Roger Qvarsell och Jenny Lee. Boken i sin helhet handlar om förpackningarnas historia och deras betydelse i vårt konsumtionssamhälle - så älskat men också lite misstänkliggjort. Såklart.

Och mitt i denna imponerande kollektion av förpackningar dyker alltså Birgit upp.
Redaktören Torell ägnar en hel uppsats med rubriken Svenskt välstånd i standardförpackning: lanseringen av socker för masskonsumtion om filmen Sockerskrinet, dess förhistoria, tillblivelse och mottagande. Hon skriver underhållande och informativt, för den nyfikne riktigt medryckande. Filmen gick upp för övrigt upp på ordinarie biografer, men levde sedan ett eget liv på lokal nivå, på föreningsmöten och liknande. Sockerindustrin till fromma.

Filmen är naturligtvis hittills osedd av undertecknad, men om man får tro Torell - och det gör man av bara farten - så andas hela upplägget en sorts (inte enbart) tidstypisk lätt nationalromantisk helyllelycka som vi alla vid det här laget vet var väldigt långt från den tillvaro som Tengroth navigerade sig igenom. Men på en bild i boken ler hon väldigt sött när hon i slutscenen får visa upp en nyvirkad kofta åt sin kommande förstfödde. Till och med sötare än det bitsocker Bolaget försökte kränga.

Bilderna från filminspelningen härintill med Birgit, dels i sportig bilhuva, dels sysselsatt med mer praktiska tag, är alla snattade från sajten www.filmsoundsweden.se

Inga kommentarer: