onsdag 16 april 2008

Birgit med "en air av förfining och ras"

Hoppsan, undrens tid är ej förbi! Plötsligt får man upp en Tengrothspår genom bloggsajten Svenska Panoptikon. Där kommenteras en tidigare, för mig, okänd bok, På tu man hand med filmidoler (Medéns förlag, 1947) skriven av Crick Holm vilket i sin tur visar sig vara en pseudonym för journalisten Carl-Erick Holm.

Denne murvel fick våren '47 i uppdrag av förlaget att ställa samman en volym med kortare porträtt av tidens svenska filmidoler - och här radas de upp, sida vid sida i alfabetisk ordning alltifrån Adolphson till Zetterling. Och det är bara att tacka i efterhand, vilket tidsdokument! Snabbt bläddrar man fram till Tengroth och läser, stående, med ytterrocken ännu på.

Inledningsvis kan man undra hur författaren samlat ihop sina uppgifter, bitvis är detta ett hejkomochhjälpmig-reportage med skumma faktafel här och var. Här framställs den unga Birgits framtid som inriktad på lärarinneyrket, eftersom hon går på Statens normalskola för Flickor. Om dessa drömmar finns inget skrivet i Tengroths egna böcker eller i de reportage jag hittills mött. Tvärtom beskriver ju huvudpersonen sig själv som oerhört målmedveten i sin artistiska karriär alltifrån småskolan. Här blandas korten, skolan var kopplad till ett lärarinneseminarium. Balettskolan nämns däremot nästan inte alls!

Men om vi slutar gnälla kan man hitta några godsaker: tiden är alltså 1947, Tengroth närmar sig ovetandes slutet av sin filmkarriär. Rollerna har gått från schabloner till mognare saker, repertoaren breddats konstnärligt på teaterscenen, hon behärskar numera både tragedi, drama och komedi. Hon är självlärd, betonas det, efter kuggningen till Dramaten har hon stått på egna ben och tagit hjälp av de bästa personinstruktörerna. Den kommande karriärförändringen anas genom att författaren vet berätta att Tengroth skriver för skrivbordslådan och den närmaste vänkretsen, hennes (hög-)kulturella intressen poängteras med Hesse, Strindberg, Söderberg och Fröding i bokhyllan, på koncerter gäller Beethoven, Mozart och den ryska musiken. Och vackra kläder! Och vackra blommor ute i Bergshyddan!

Nå, beskrivningen av personen Birgit ger glimtar av den vitalitet som i dessa mogna år tydligen präglade stjärnan:

"Hon är impulsiv, frän och kvick i repliken och har inget emot att locka folk ut på det hala när hon diskuterar. Hon tillhör de där som som hoppar i samtalet, litteratur ena ögonblicket, erfarenheterna från söndagens långpromenad den andra. Hon går mycket, röker ännu mera och pimplar svart kaffe så snart hon har möjlighet."

Jämför Alli Hallings iakttagelser några år senare! Och hon håller sig heller inte bland de egna, nej, "spårvagnskonduktörer, droskförare och folk hon träffar helt plötsligt vare sig hon känner dem eller inte" är de som drabbas av hennes pladdrande.

"Hon är en rejäl och kul stockholmsflicka och en konversationens yrhätta", konstaterar herr Holm och man anar ett rätt nöjt leende i mungipan.

Avslutningvis: 1947 väger hon inte fullt 60 kilo, ögonen är bruna, håret cendré och hon är 169 cm lång. Hyfsat stadig med samma höjd, samma tyngd, som undertecknad. Snart är det väl bara könet och (kanske) tiden som skiljer oss åt.

Tack, Mattias B. för lästipset!

Inga kommentarer: