"De får skylla sig själva..."Det är naturligtvis opassande att gotta sig i andras elände, inget sunt kommer ut av det förutom tvivelsmål på berättarens självbild och mörkerseende. Men här är det Birgit som citerar sig själv; med dessa ord försökte hon vifta bort det faktum att när hon någon gång under 1930-talets första år [1931 eller senare då hon gick ur Balettskolan) hade sökt in på Dramatens elevskola kuggades hon vid inträdesproven.
"I hjärtat desperat men utåt en bild av exalterad tillförsikt", beskriver hon senare i sitt artikelporträtt av Ingrid Bergman det egna agerandet och förklarade sitt halvdesperata uttalande ovan, "Vår tro på oss själva var som en flagga, ett segel, ett hurra! Men jag var innerst inne rädd".
Här syns klasskamraterna Birgit aldrig fick, två elevkullar från de år det gällde.Den översta bilden visar årgångarna 1929-31, sittande andra från vänster syns den nyss nämnda Solveig Hedengran, med blicken skyggt någon annanstans, och på det undre fotografiet poserar årskurserna 1931-33 med den förhatliga Ingrid Bergman självsäkert leende och med full koll på soffans armstöd. I bakre raden står för övrigt även Gunnar Björnstrand och bakom Bergmans vänstra axel ler Signe Hasso.
Karriärmässigt innebar stukningen dock inget problem för Tengroth: redan under 1931 spelade hon sin första huvudroll ute i Filmstaden, handplockad av Per-Axel Branner och sedan följde engagemangen på rad, men visst: en tagg, ett törne satt kvar i själens innersta skrymsle. Oavsett alla dramatiska gester inför de som råkade stå närmast.
[Bilderna hämtade från Ingrid Luterkorts bok Om igen, herr Molander! (Stockholmia, 1998) om elevskolan genom åren.]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar