Birgit Tengroth i ett Snedtänkt grannskap

Författaren och poddaren Kalle Lind har ju redan förekommit i dessa Tengroth-sammanhang vid flera tillfällen: både i seriöst samtal med Ulrika Milles om konstellationen Ahlgren/Tengroth och i en lite tjafsigare replikväxling med David Nessle med anledning av Karl Gerhard. Vid ett besök på en loppis nyligen flöt den skrivna motsvarigheten till ljudprogramserien Snedtänkt (Forum, 2019) upp som drivved bland bokvågorna, och tack vare förlagets satsning på ett riktigt - och välkommet - personregister identifierades snabbt att detta var en volym av högt intresse.

Liksom i den tidigare nämnda podd-diskussionen kring Karl Gerhard är det Karin Swanström som är grinden som leder läsaren till Birgit. Swanström var ju en maktkvinna under sin tid på Svensk Filmindustri. och har därigenom lämnat spår i flera av tidens memoarer. Som i Tengroths Jag vill ha tillbaka mitt liv. Enligt Lind är hon (Birgit) "absolut hårdast i sitt omdöme".

Varpå citeras stycken ur memoarboken där Tengroth excellerar "skapellskarpt och nålvasst", hon  "plockar sönder människan, konstnären och primadonnan Karin Swanström" med "oresonlighet" och "sitt osminkade förakt". Här är texter där Birgit är på sin yppersta skärpa och man känner hur Lind njuter av att citera henne.

Och Tengroth är inte ensam om sitt hårda omdöme, utförligt citeras också den flitige filmregissören Gösta Rodins spetsfundigheter kring Swanström - och hennes make Stellan Claesson - i sin memoar Den svenska filmens glada 30-tal (Nordisk bokindustri, 1976). Förhoppningsvis kan vi i någorlunda närtid återkomma till den boken.

I ett separat kapitel om Karl Gerhard nämns också Birgit som en av de kvinnor Gerhard allra helst umgicks med. Vilket vi ju stött på tidigare.

Snedtänkt om den unge Karl Gerhard: snillen spekulerar

I den outsinliga, och lika oupphörligt underhållande, poddserien Snedtänkt med Kalle Lind kom den 29 februari detta år turen till den "unge Karl Gerhard".

Avsnittet behandlar såklart revykungen och allkonstnären Karl Gerhards ungdom och tidiga karriär. Redan här reser sig BigganBlogg lite upp i stolen. Kalle Lind är ju en Karl Gerhard-expert av rang som dessutom skrivit en biografi över föremålet, och Gerhard var ju en centralpunkt i svenskt nöjesliv under större delen av sitt yrkesliv. Och, här finns en Tengroth-koppling, det är sedan gammalt. Åtminstone sedan 1950-talet.

Och uppmärksamheten ger utdelning, vid pass 40 minuter in i programmet diskuteras lite flyktigt Karin Swanström vars turnerande teatersällskap en gång i tiden innehöll Karl Johnsson, som just vid denna tid började omvandla sitt artistnamn i riktning Karl Gerhard. Lind nämner att Swanström under sin senare karriär var chef ute i S.F.'s filmateljéer i Råsunda och genom detta figurerar i flera skådespelares memoarer, så gott som alltid i uppenbart negativa termer.

Dagens bisittare i programmet är Snedtänktveteranen David Nessle, serieskapare, författare och översättare från Göteborg. Hans kunskaper i ämnet är förvisso omfattande men ger mest hela tiden ett rätt flamsigt intryck, väldigt glad i sin egen röst och framför allt sina egna skämt, pratar i munnen på programledaren som ibland får höja rösten för att slutföra ett resonemang. Hans ständiga inlägg är säkert omöjliga att klippa bort för även den mest erfarne redigerare.

När Lind nämner några memoarer som nämner Swanström: Sickan Carlssons, Annalisa Ericsons och Birgit Tengroths orkar Nessle inte lyssna klart utan bryter genast in med kommentaren att dessa "båda" böcker är så menlösa och tillrättalagda att de knappast skulle kunna innehålla ett "taskigt" omdöme. Lind tillrättavisar då bisittaren med att Tengroths bok minst av allt är mesig varvid Nessle genast faller ner i den gamla gropen att hon minsann skulle ha fått skrivarhjälp av sin make.

Lind: "Birgit Tengroths memoarer är allt annat än menlösa. Det är hon som skriver såhär [Lind höjer rösten] om: ..."

Nessle: "Hennes make kunde hjälpa henne och vässa elakheter... he he."

Lind: "Nej, jag tror att hon hade en egen fallenhet så hon behövde inte Stig Ahlgrens hjälp. Hon skriver, nu citerar jag fritt ur minnet, hon skriver om Karin Swanström: 'Karin Swanström hade vad man kallar charm, sen dess är jag livrädd för charmiga människor'".

Nessle: "He he, ja, hon kan ha en poäng."

Efter denna snabba passage går resan vidare under Linds ledning, kunskapstätt och som sagt: mest charmigt underhållande. Tidigare har ju Snedtänkt stått på fastare Tengroth-mark i ett samtal 2019 med Ulrika Milles med anledning av hennes (dubbel)biografi Ensamvargar.

Snedtänkt med Kalle Lind

Ute i poddetern händer det plötsligt saker som får Bigganblogg att skälva till. Snedtänkt med Kalle Lind lägger torsdagen den 24 oktober upp ett nytt avsnitt som döpts till 'Om Stigrit Tenggren', ett 72 minuter långt samtal mellan radiomannen, författaren, kulturbevakaren, prataren, m.m. Kalle Lind och dessa spalters favoritlitteraturkritiker, Ulrika Milles.

Poddens generella underrubrik är 'Podden som pratar om det inga andra poddar pratar om', och den passar som hand i handske just denna gång: det handlar ju om kombon Stig Ahlgren och Birgit Tengroth, de kämpande tu som alltid hörde ihop, i med- och motgång lika. 'Stigrit Tenggren' är en kallelindsk konstruktion för att illustrera hur sammanlänkade de var, tycktes vara och alltid förblev.

Nu har det ju pratats, i alla fall skrivits "en del" om dem under det senaste halvåret efter att Milles fina biografi Ensamvargar släpptes i våras. Men på poddfronten har det förmodligen varit rätt tyst, vad vet jag. Ulrika Milles har hursomhelst varit runt i alla fall i Stockholmstrakten, i möteslokaler, bokhandlar och på bibliotek och talat om paret, deras verk och öden, såväl kända som dunkla.

Och att hon kan ämnet råder ingen tvekan om, ingen kan tala om Tengroth som Ulrika Milles. Om böckernas beständighet, deras glipande sömmar och ännu urskiljbara lyskraft som fortfarande anas genom decenniernas källarmörker. Hon kan ta sig an personerna, Ahlgren och Tengroth, och förklara deras sammansatta karaktärer och foga de utspridda pusselbitarna på bordsskivan till en någorlunda urskiljbar bild.

Kalle Lind leder det elastiska samtalet ända in i mål, trixar bollen än hit och än dit, snubblar stundtals in i associationerna för att sedan raskt resa sig och trampa vidare mot det litterära upploppet kryddat med smakrika skvallerkryddor. De 72 minutrarna är över innan man ens hunnit tänka ikapp och egentligen skulle behövt ytterligare en timmes diskussion, påhitt och sanningar, några i dur, de flesta i moll.

Mycket bra, och särdeles hörvärt, dessutom riktigt roligt. Och finns såklart tillgängligt tills vidare på Sveriges Radio Play. Rekommenderas varmt.

Förutom allt detta så har undertecknad äntligen fått lära sig vad 'snedresa' stod för i dåtidens stockholmsslang, inte en dag för tidigt.