Vem kan man lita på 1: Crister Enander revisited

Idag, den tjugotredje maj 2007, skymtar Tengroths skugga i huvudstadens morgonpress! Men det är en förtalad skugga. I Svenska Dagbladet recenseras en av de böcker jag tidigare berört, Crister Enanders utflykt till de numer så populära "bortglömda" författarna, "Ett skott i natten och andra litterära essäer" (Carlsson, 2007).

Tidigare, för länge sedan, har jag stött på Enander då han var en rätt arg och mycket underhållande litteraturrecensent under den korta tid då Stockholms-Tidningen återuppstod och tynade bort, det måste ha varit under det sena 70-talet då Palmeregeringen föll och socialdemokraterna ville profilera sig i medievärlden. Därefter har han, Enander, vistats utanför min horisont tills han dök upp som redaktionsmedlem i den rätt nystartade Tidskriften Kulturen.

Nå, tillbaka till vår Birgit. Som tidigare nämnts så figurerar hon i detta sammanhang enbart som en kvarnsten kring Stig Ahlgrens hals och Marie Louise Ramnefalk som anmäler boken citerar just den passagen:

"De avgörande spikarna som för gott klubbade fast skattekistan i det pampiga salsgolvet som hans viktigaste möbel, och inte längre de älskade bokhyllorna, var dock giftermålet med skådespelerskan och dåtidens diva nummer ett, Birgit Tengroth."

Nåja, hur det egentligen var med den saken får vi väl anledning att återkomma till. Om vi tillsvidare säger så: Ahlgren hade nog rätt yviga vanor före Tengroth, och Tengroth hade nog egna bokhyllor före Ahlgren.

Enander och Tengroth

Stod igår inne på Bok-Skotten i hörnet Mäster Samuelsgatan/Regeringsgatan och smygläste delar av Enanders nya bok. Inte var dag man bläddrar i ett nyutkommet verk med Tengroth i personregistret! Här figurerar hon - alas - i en kortare essä om Stig Ahlgren. En text som vad jag där, ouppkopplad, tyckte mig kunna identifiera som i stort sett densamma som den Enander lagt ut som kommentar på Errata. "Men, för all del, jag kan ha fel." som poeten sa. Trist var det hur som helst: hennes enda funktion är rollen som en bortskämd bitch, som trycker ner Ahlgren i tofflorna, knuffar honom bort från litteraturens lysande stig och gör honom till ett knaprande vrak! Vi får se om jag skaffar hem boken, förhoppningsvis hittar jag då en nyans i berättelsen som tvingar mig att revidera ovanstående första intryck. Men jag betvivlar det.