Visar inlägg med etikett flickornas alfred. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett flickornas alfred. Visa alla inlägg

torsdag 16 januari 2025

Birgits Tengroths bokdebut: lättläst med filmbilder

Vi har tidigare stött på Birgit som chic omslagsflicka i veckopressen men man kunde också vid tiden hamna på 'framsidan' i en mer litterär omgivning. I alla fall nära på.

Förlaget Åhlén & Åkerlund gav med början 1935 ut en serie skönlitterära böcker baserade på populära filmer som in sin tur utgick från litterära förlagor. Texterna var starkt redigerade, volymerna höll ett format på 128 sidor och fyllda med fotografier ut filmerna. "Filmversion med Filmbilder" förtydligades redan på böckernas omslag som ett säljande argument. Här fick men en engagerande story som inte tyngdes alltför mycket av litterär tungsinthet. Texten är i långa partier dialogbaserad vilket kan tyda på att filmmanuskripten fanns med i bakgrunden.

Det är lite svårt att i nutid veta vilka titlar som ingick i bokserien men via baksidestexter läser vi oss till att i alla fall 'Unga kvinnor' av Louis M. Alcott (filmad med Katherine Hepburn), 'Kvartetten som sprängdes' av Birger Sjöberg (komediversionen spelad på Dramaten) samt 'Swedenhielms' av Hjalmar Bergman (filmversionen med Tutta Rolf och Gösta Ekman) nådde ut till den törstande läsekretsen. Även Tolstojs 'Anna Karenina, del 1 & 2' samt Dickens 'David Copperfield' nådde bokhandlarna.

Plus några titlar som gör att bokserien platsar på dessa sidor: de som har sitt ursprung i filmer med Birgit:

De som identifierats är tre titlar: 'Ungkarlspappan' (Edward Childs Carpenter, 1935), 'Flickornas Alfred' (Anker Larsen, 1935) samt 'Dollar' (Hjalmar Bergman, 1938), de två första med Birgit i handkolorerat filmfotografi på omslagen. 'Dollar' sägs vara sammanställd av signaturen "S. B.", vilket enligt biblioteksdatabasen Libris är detsamma som Hjalmars hustru Stina Bergman, vilken vi tidigare sett var författare till filmen 'Dollar':s manuskript - kanske fick Stina flow och skrev snabbt om sitt manuskript till en 'filmversion med filmbilder'?

Ungkarlspappan: baksidestexten berättar att pjäsen av Childs Carpenter blivit en "storartad publikframgång" på Dramaten varefter Gösta Stevens gjorde en bearbetning för filmen som ligger till grund för den nu (då) aktuella utgåvan. Ännu bättre: pjäsen "glada humör" och "originalitet" "kommer nästan ännu bättre till sin rätt i denna lilla roman som illustrerats med ett stort antal bilder ur filmen". Men all lycka har sitt slut: "det är med saknad man skiljs ifrån ett sådant trevligt sällskap då boken slutar. Därför kan boken läsas med lika stor behållning av såväl den som sett filmen som den som ej varit i tillfälle därtill." För 85 öre var boken din - då.

Flickornas Alfred: ett folklustspel ("en skandinavisk succès"!) som blev film ("succès") och "tack vare pjäsens fyndiga intrig, den träffsäkra, stundom rörande personskildring och rappa, friska dialog - vilka tre goda ting den gör all rättvisa och heder. Eliten bland svenska filmare svarar för dess uppsättning och utförande". Åhlén & Åkerlunds reklamavdelning låg minsann inte på latsidan och puffar dessutom för det "ovanligt vackra och vällyckade bildmaterialet". Bokens pris: SEK 1.

Bokomslaget till Dollar (SEK 1) pryds av en bild med den blivande superstjärnan Ingrid Bergman tillsammans med en till synes olyckligt uppgiven Tutta Rolf, de två damer i detta drama som tar störst plats, det vet vi sedan filmen. Den tidigare så flitiga förlagsreklamen har nu (1938) har nu fått stryka på foten - baksidestexten är borta, sidan blank. Kanske behövdes ingen övertalning för att locka folk till Bergmans text. 

Dollar kom ut 1938, kanske blev det också den sista volymen i serien, jag har i alla fall inte funnit några senare titlar.


Men för att visa att Birgit också var på plats uppe i Åre, där den dramatiska delen av Dollaräventyret utspelar sig, bifogar jag några fotografier som ingår i bokversionen. Birgit spelar fru Katja von Battwhyl, gift med Håkan Westergrens Ludvig.














söndag 17 maj 2009

Fairway Birgit

Knappt har vi hunnit peta på den till synes slumrande Gösta Gustaf-Janson för att se om liket lever förrän det rycker till under svepningen.

Författaren Hans Gunnarsson [se bilden till vänster] har efter några tidigare bokframgångar släppt en ny roman: Albatross på Albert Bonniers Förlag. Romanen utspelar sig tydligen längs en runda på golfbanan och har, vad jag kan förstå, i stort fått ett positivt mottagande. Det lite unika med boken är golfmotivet, inte den vanligaste bland svenska romanmiljöer enligt recensenterna. Och mitt i denna krets av välvilliga anmälare glimrar en av kritikens fixstjärnor, den alltid lika läsvärde Johan Svedjedal.

Svedjedal har som vanligt koll. I DN, fredagen 15 maj 2009 skriver han: "För ordningens skull ska det då kanske sägas att den svenska litteraturen i åtminstone femtio år har rymt en golfroman, Gösta Gustaf-Jansons charmiga "Kärlekens decimaler" (1959). Huvudpersonen är en golfpro som framträder som en erotikens trickster och ställer det mesta till rätta."

Så sant, "charmig" är väl ett rätt ord för Gustaf-Jansons romankonst! Jag har själv några mer eller mindre dimmiga minnen av golfboken som, förutom några rundor med klubbsetet, rör sig otvunget mellan Danmark och Sverige och inleds med den filmmässigt snärtigaste inledningsrepliken sedan Stieg Trenter föste in Harry Friberg på scenen med Farlig fåfänga (1944).

OK, Gustaf-Janson är någotsånär ihågkommen - men hur kommer Tengroth in i spelet, undrar vän av ordning? Ja, egentligen bara som ett väl valt tillfälle att få visa vidstående bild med sin stilfulla pose, tagen från filmen Flickornas Alfred från 1935. Ledigt men vårdat klädd beträder unga fröken banan och hanterar klubban tillräckligt säkert för att bollen ska hamna utanför bild. Nog hade Birgit sving på mycket.

[Tillägg: skulle någon - mot förmodan - vilja ge Gustaf-Janson en chans är romanen Goda vänner trogna grannar från 1955 en hyfsad start. Med en rapp dialog mellan levande och väl tecknade människor skildrar den en handfull bosatta invid en station långt norrut utmed Roslagsbanans sträckning, med alla förvecklingar och skavsår som ett villasamhälle kan ge upphov till. Låter trängre än vad det är.]

måndag 14 juli 2008

Flickornas Alfred (1935)

Idag, måndagen den 14 juli, med högsommarvärme och seneftermiddagsregn, visade Sverige Television på bästa matinétid den av Edvin Adolphson regisserade Flickornas Alfred.

Historien utspelar sig en en mindre stad, eller tätort, utanför de stora städerna i dåtidens Sverige. Inledningsvis kan sägas att filmen, liksom flera från denna tid, mest gestaltar sig som ett etnologiskt drama av en tid sedan lång tid förgången, med replikföring och moralcodex som snarast associeras med dagens Saudi-Arabien än med samtidens verklighet. Ändå är det inte långt borta, de flesta av vår tids rollatorförsedda medmänniskor växte upp under denna epok där den rike kan köpa sig fri från moral, ansvar, rättvisa och skriven lag. Här gestaltar Anders Henrikson med undermåligt överspel dåtidens godsherremanér, här vandrar tidens småstadsdoktor i Carl Barcklinds gestalt omkring, mer lik en Lavrentij Berija vid Stalins begravning 1953 än en ömsint fader, här ställs högt mot lågt i form av kontrahenterna: på ena sidan en nyexaminerad föräldralös advokat Björk som åtar sig att stå upp för alla försvars- och hjälplösa, på den andra: friherrens son som befruktar pigorna på godset alltmedan han drönar runt mellan cigarrlådan och golfbanan. Om jag så att säga nämner att allas vår Sture, Lagerwall, gestaltar den ena karaktären och en mycket ung Georg Rydeberg den andre. Hur tror ni att rollerna fördelats?

Filmen inleds som ett lustspel där sympatiska, men blamerade, figurer ställs mot varandra och avslutas som ett rent klasspel, där delvis förstenade rollgestaltningar endast övervinns av kärlekens rop, denna överskridande lockelse från andra sidan. Så även här.

Och mitt i all denna turbulens: Birgit Tengroth som Birgit Brink, stadens lite glassiga läkardotter, trolovad med friherrens odåga till son men ohjälpligt förälskad i unge Sture som i filmbilderna närmast fysiskt nafsar efter hennes ansiktshud. Rollen är rättrådig, klar och tydlig - för att inte säga modärn. Hennes ögon vilar i kameran med ett rådjurs bottenlösa blick. Med de accentuerade höga kindknotorna och läckert påmålade läppsiluetter blir hon riktigt vacker. Rösten bär dessutom med en klang som tränger genom tidsepoker - liksom fylld av självförtroende visslar hon sig igenom ytterligare ett musikstycke.

Knappt fyllda 20, gestaltar här unga fröken Tengroth den person som snart skulle bli kloka fru Tengroth när hon efter att hört sin fars uråldriga, ska vi säga stendöda, förmaningar, rycker upp salsdörren och gastar:

"Jag blir hellre en nucka i hela mitt liv än jag gifter mig med Ulf von Harrebow!"

Bara mamma minns väl Birgit Tengroth påstod Katarina Wikars en gång i Sveriges Radio. Tyvärr verkar inte ens mamma göra det längre på systerföretaget. I Sveriges Televisions information om filmen och dess rollinnehavare nämns inte ens Tengroth trots att hon klart innehar filmens kvinnliga huvudroll! Skuggorna sluter sig.