Omslagsflicka: 1940-talet, andra heatet. Birgit Tengroth

 

1941. 1941. 1941.
1941. 1943. 1943.
1944. 1944. 1945.
1947. 1947.

"Vårens succédam"

I den tidiga junimånaden 1941 skiner solen över Östermalm i Stockholm. Inte bara det, "Birgit Tengroth har vind i seglen", skriver den namnlöse reportern i Vecko-Revyn nr 23, 1941 när hen och en lika anonym fotograf besöker Birgit i hennes nya våning på Styrmansgatan 39.



"Hon kan inte klaga." fortsätter reportaget, "Först går hon och gör succé i filmen 'Så tuktas en äkta man', där hon var så bra att man jämförde henne med Irene Dunne, och inte nöjd med det så köper hon tillsammans med Georg Rydeberg den amerikanska komedin 'Fyra unga människor' och har premiär på den Nya teatern i Per-Axel Branners regi. Och en enhällig kritik kan bara konstatera en pålitlig framgång för henne som för hennes medspelare".



Med detta i bagaget tar hon emot i sin nya lya och visar upp såväl arvegods som sin till synes gedigna boksamling.

Runtom i våningen finns ett överflöd av rosor och nejlikor i alla gratulationsbuketter efter teaterpremiären, med det är ett kärt besvär: "Att ordna med blommor tycker väl alla kvinnor är roligt, men allra roligast tycker nog en skådespelerska att det är dagen efter en lyckad premiär när ekot av alla applåderna ännu ringer i hennes öron" som bildtexten lyder.



Javisst, "hon kan inte klaga". Och Birgit skiner som självaste junisolen när hon eskorterar fotografen ut på sin egen balkong för att koppla av med en cigg, högt ovanför Styrmansgatan med utsikt såväl över Oscarskyrkan som Nybroviken. Ja, ända bort mot Slussen!

Och även om nu sommaren synes fullbokad hoppas hon få en vecka fri för lite segling även om det alltså redan är rejält med vind i seglen på Branners teatertiljor, nu nio år efter att han plockade in henne till sin 'Hans livs match' 1932 och filmkarriären kunde börja.

Kommentar: Den med skarpa ögon kan dock konstatera att Vecko-Revyns redigerare tagit sig vissa friheter. På det första balkongfotot, med en leende huvudperson i kortärmad klänning, sitter hon på den balkong som i Filmjournalen sommaren 1940 benämndes som Mimi Pollaks balkong, gissningsvis på Furusundsgatan. Men vad gör man inte för att få illustrera att Birgit nu, i juni 1941, "är glad som lärka".

Omslagsflicka: 1940-talet

1940. 1941. 1941. 1941. 1941.
1942. 1942. 1942. 1942. 1943.
1943. 1944. 1944. 1944. 1945.
1945. 1946. 1947. 1948. 1949.

Människor som minns 18: Kerstin Bernadotte

I sin memoar Ett så'nt liv [Bonniers, 1975] berättar veckotidningsredaktören Kerstin Bernadotte hur hon på Operabaren stolpar fram till Stig Ahlgren som nyligen attackerat henne i sin bok Veckopressen och folket, publicerad 1940. Fru Bernadotte hette vid denna tid fortfarande Kerstin Wijkmark och jobbade på Vecko-Revyn. Nå, hon skällde ut Ahlgren på hörsägen och redaktör Ahlgren tittade upp med ett road glimt i sin blå blick och sa: "Och jag som sitter här och försöker rita av fru Wijkmark, för jag tycker ni är så oerhört stilig". Efter den paradrepliken trummas ett sällskap samman och man drar till Den Gyldene Freden för supé. Och efter den något uppskruvade inledningen landar relationen i "vänskap för livet" med Ahlgren och Birgit Tengroth. I alla fall om man får tro Kerstin Bernadotte.

Bernadotte skrev dessutom parallellt med Birgit i Året runt under en period i början av 1950-talet där hon hade en egen spalt, Virvlar och vindar med notiser och funderingar som hon piffade upp med att posera i en ny hatt i varje nummer.

Kerstin Bernadotte hade utöver detta en lång karriär som journalist och reporter inom veckopressen. Dessutom var hon kompis med Greta Garbo vilket efter hand gav en del rubriker. Hon gifte sig så småningom med en prins från slottet, Carl Johan, men missade halva kungadömet. Prinsen, son till den "gamle" kungen, förlorade nämligen arvsrätten till kronan genom detta flagranta etikettsbrott. Se där kärleken blomma fast det kostar. Wijkmark? Någon? Fru Bernadotte visar sig nämligen dessutom vara (24 år äldre) syster till en av vår samtids stora författare, särlingen och den intellektuellt rastlöse vandraren Carl-Henning Wijkmark!

[Bilden: till höger Kerstin Bernadotte i sällskap med operettstjärnan Margit Rosengren. Hattförtjusningen slår igenom även här: säsongens kreationer förevisas, år okänt.]