Frisläppta ensamvargar

Den 12 april släpptes så den tidigare nämnda Stig Ahlgren-biografin Ensamvargar av kulturskribenten Ulrika Milles. Ett efterlängtat släpp och ett märkligt ögonblick i den här bloggens tillvaro: för även om Ahlgren är huvudfiguren så får hans hustru och livskamrat mycket utrymme. För första gången sedan dessa spalter inleddes kommer alltså ett nyskriven bok som behandlar och diskuterar Birgit Tengroth, hon är till och med insläppt på omslaget. Dessutom författad av den i vår tid förmodligen mest kunniga och inlästa på området. Härliga tider.

Ulrika Milles i samtal med sin förläggare Sara Nyström på bokreleasen.

Några veckor har gått sedan dess. Undertecknad är en långsam läsare men har nu landat på sidan 208. Även om litteraturkritik eller redaktionshistoria inte är undertecknads främsta intressen har resan varit nöjsam, Milles skriver väl och bladvändande, ofta med ett leende i mungipan och strösslar med fina, fyndiga formuleringar som gör att man stannar upp och prövar meningen en gång till.

Boken är också ett nöje att bläddra i, en 28 + 15 sidor lång käll-/referensförteckning är en fröjd för ögat och en löftesrik skattkista för den som vill gå vidare. Och det vill man redan innan man har börjat. Naturligtvis smyckas också volymen av ett personregister. Så ska en bok göras.

Ensamvargar har, vad jag har sett, fått fina vitsord av dagens litteraturkritiker i Stockholmspressen. Min favoritförfattare Fredrik Sjöberg hyllar den i Dagens Nyheter, Sigrid Combüchen i Svenska Dagbladet värjer sig mot mängden fakta men stryker flitigt under i textmassan och finner Milles skrivande bitvis lysande. Åsa Linderborg värjer sig mot Tengroth men lyfter Ahlgren och boken i Aftonbladet.

 Själv är jag nu startberedd på sidan 209, ny kapitelrubrik "Skönheten och odjuret". Vi har kommit fram till den där kvällsbjudningen uppe i Birgits våning på Styrmansgatan i december 1943. Bortifrån matbordet hörs förmodligen skratt, porslinsslammer och ivriga röster när redaktör Ahlgren osedd smyger in i garderoben och väntar där tills de andra gästerna gått hem, varpå han plötsligt steg fram och "omfamnade henne bakifrån med händerna om hennes bröst, [och] lovade att hon skulle blomma under hans händer. En stursk förförelse, berusningen, och ett underbart löfte; något är plötsligt annorlunda: fallet i hängivelsen som plötslig befrielse", som Milles formulerar ögonblicket. Förälskelsen. Eller vad det nu var, egentligen.

Nu börjar resan i Stickans och Biggans något rangliga båt, men mycket finns att lära föröver, och med Milles vid rodret blir det all anledning att återkomma. 220 sidor kvar!

Birgit 100 år!

Hipp hipp hurra! Idag skulle vår hjältinna ha firat sin 100-årsdag. I hennes frånvaro kan jag inte tänka mig ett bättre sätt att minnas Birgit Tengroth än att läsa Ulrika Milles artikel kring festföremålet i dagens DN:


http://www.dn.se/dnbok/filmstjarnan-som-forsvann-och-blev-forfattare/


En mycket bra skriven text som lyfter fram det mesta av det som vi bör minnas. Hatten av för både Birgit och Ulrika!

Juni 1967

maskrosskaften är fattiga och fula
hattarna har blåst av
med bara nackar inväntar de lien
jag har lagt smuts i blöt
och mördat getingar med diabul
kvittrande fågelmatta högt i det blå
pioner tunga av vällust
o humla
du tjocka medelsvensson
överallt tror du dig välkommen
utsugare
och alla dessa fjärilar
som flygande dödsannonser
en rödhake lyfter
slagen av dåligt samvete
nej olyckliga gråter inte
lyckliga gråter över olyckliga
se månskäran över lidandets brinnande sol
mot eftermiddan
fanns bara skelettet kvar
av fjärilsbarnet som fastnat i korsspindelns nät
borta är borta
annars blir människan vansinnig
sten för sten
river jag skräckens mur
men världen släpper inte in mig
feber till hud och inälvor på flykt
min gud min gud varför över du mig inte

*

1967 blev året då Birgit samlade ihop skrivna papper och publicerade sig i det lilla formatet i pressen: några dikter i Dagens Nyheter fördelade på ett par tillfällen, ett gäng aforismer i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning samt en novell i tidskriften Vi. Kanske något mer, ännu inte spårat.

Den här lyriska trädgårdsbetraktelsen och självbespeglingen kunde man i alla fall finna i DN:s söndagsbilaga den 18 juni 1967.

"Två dikter": 2

Ge oss tankar
vi fryser
utan kläder
vi lever
utan uppehåll
i en värld vi inte ser
och ni på jorden
känner inget
för oss
någon gång
saknad eller hat
men kärlek
ber vi om
en eld att frysa vid
ge oss tankar
våra kläder

Söndagen den 19 februari 1967 publicerade Dagens Nyheter i sin söndagsbilaga två dikter av Tengroth - under just rubriken Två dikter. Här ovan den andra.

"Två dikter": 1

Sätt dig ner
Fly inte mer
Du är i en fälla
Fällan är du
Försök inte fly
Buren blodas ner
Det är det enda som sker
Sätt dig ner.

Söndagen den 19 februari 1967 publicerade Dagens Nyheter i sin söndagsbilaga två dikter av Tengroth - under just rubriken Två dikter. Här ovan den första. Läs den varsamt, rör vid den med mjuka fingrar. Så att den inte går sönder. Eller hon, eller du.

Fortsättning följer.

När livet var en fest

I den tryckta Dagens nyheter, idag lördagen 25 oktober 2008 skriver en av tidningens - och mer än så: Sveriges - bästa pennor, kulturskribenten, författaren och debattören Ulrika Kärnborg, alltid lika skarp, arg och genomträngande, om den franska författarinnan Francoise Sagan, apropå den nya filmen Bonjour Sagan. Filmen finner ingen nåd, men däremot biografin den baseras på, Sagan à toute allure, skriven av Marie-Dominique Lelièvre.

Kärnborg diskuterar myten kring Sagan, den delvis självförvållade och självvalda men också omvärldens attityder och positionering kring en kvinna som så att säga spelar på männens planhalva. Och mitt i allt detta hänvisar hon till Tengroths reportage om Sagan:

Sagan gjorde rätt mycket själv för att odla myten om jetsetdrottningen som plitar ihop bästsäljande romaner ungefär som andra borstar tänderna. När Vecko-Journalens utsända reporter Birgit Tengroth en morgon på 1950-talet fick möjlighet att intervjua den till hemmet just anlända, utfestade kändisförfattaren frågande hon: "Men när skriver ni? 'Åh', sade Sagan, 'lite då och då'. När jag kommer hem om morgnarna."

En vinkning och några uppmuntrande ögonkast mellan tre lika vassa kvinnor över tid och hitom oväsentliga gravsättningar!