måndag 29 juni 2009

Äkta bondjäntor i svensk film?

I ett sådant där helknäppt reportage som mellankrigstidens svenska filmpress vimlar av, kan den intresserade i Filmjournalen nr 40, 1940 under rubriken Falska bönder? Nej. Äkta bondjäntor? Ja läsa om olika yrkestolkningar i samtida svensk film. En handfull skådespelare intervjuas här om hur de gestaltar skilda yrkesgrupper, och "verkliga" personer inom dessa professioner får uttala sig om rolltolkningarnas bärighet. Det går sisådär. Man kan för sitt inre öga se en ung praktikant ringa upp folk lite hejsansvejsan och sedan försöka sätta samman något av det hela, mellan fikarasterna på eftermiddagen, dessutom en lördag när alla är på väg till fest.

Nåja, reportern har minsann fått fatt i vår hjältinna som bjuder på sig själv. Hon säger:

"Jag vet inte om jag direkt misstolkat någon typ på film - och i så fall beror det på att jag i förväg brukar studera den typ jag skall spela. Bäst har jag enligt kritiska recensioner lyckats med att gestalta bondflickor - t. ex. Sången om den eldröda blomman och Gläd dig i din ungdom - och unga självständiga nutidsflickor, som i Karl för sin hatt. I allvarliga filmer måste både händelseförloppet och rollinnehavarna vara så trovärdiga som möjligt. I mer lustspelsbetonade historier behöver trovärdigheten inte vara fullt så stor - där måste tonvikten ligga på det roliga, det originella."

Man kan ju undra, med all respekt, hur det researcharbetet sett ut. Annalisa Ericson, en annan av de intervjuade, meddelar frankt att när hon gestaltat butiksexpediter grundar hon sig på de iakttagelser hon gjort när hon handlat i parfymaffären!

Detta skrevs 1940, Tengroth hade dryga halvdecenniet kvar att helt utvecklas till den självständiga nutidsflicka som bultade så starkt inom henne. Hennes kompis Hasse Ekman ("skådespelare, manusförfattare, regissör") återfinns också i studien. Han beklagar att det är alltför få yrken som gestaltas inom filmen: generaldirektörer, rika onklar och slynglar till söner på grabbsidan, kvinnorna representeras av kontors- och butiksflickor samt rika, oberoende, arvtagerskor. Skada, tycker Hasse, som vid närmare eftertanke hastigt avrundar samtalet då han plötsligt erinrar sig att han själv bidrar med just precis dessa roller och gestaltningar.

Marco & Steamline kallar sig förresten de galanta reportrarna. Och fotografierna här intill är hämtade ur reportaget: Hasse, kom tillbaka, allt är förlåtet.

1 kommentar:

Sara sa...

Osedvanligt stilig karl den där Hasse. Klok var han också.