Dandyn i drömfabriken: Hasse

Nu har Birgit på nytt dykt upp i en samtida konstnärsbiografi. Ett par år efter att ha givits stort utrymme i Ulrika Milles porträtt av Stig Ahlgren dyker hon nu upp i filmskribenten Mikaela Kindbloms nya bok om Hasse Ekman: Dandyn i drömfabriken (Modernista, 2021). Och hon gör entré med buller och bång, redan första kapitlets första stycke består av ett klipp ur hennes reportage om Hasse från Vecko-Journalen 1952. Ett rejält avstamp med en karatäristik från någon som väl kände filmarbetaren (med mera) och generationskamraten Ekman.

Kindbloms bok är ändå ingen riktig "biografi", hustrur, vänner, adresser, privatliv nämns bara i förbifarten - här ligger fokus på arbetet han utfört. Och gör det med den äran. Efter en kort inledning följer femton kronologiska kapitel, eller kortare essäer, som vart och ett tar avstamp från en speciell film i Ekmans produktion. Hon sätter in filmerna i dåtidens sammanhang, vad de säger idag, hur de är uppbyggda och hur de relaterar till Hasses övriga produktion och den tidens filmer. Hon vrider och vänder på dem, betraktar rollfigurerna och miljöerna - allt på ett mycket personligt sätt. Välskrivet och med öga för både det allvarliga och humorn som glimtar fram överallt hos både Ekman och Kindblom. Är man förtjust i svensk film och Hasse Ekman i synnerhet så sträckläser man mer eller mindre boken.

Förutom att hon är så förtjust i Ekman, eller snarare hans filmer och manuskript, rör sig Kindblom så självklart galant och bekvämt i denna värld. Tidigare har hon bl.a. publicerat Den svenska drömfabriken: historien om Filmstaden i Råsunda (Stockholmia förlag, 2015) och kan sedan tidigare miljöerna utan och innan. Och som hon mycket riktigt påpekar, efter att under flera decennier ha stått i halvskugga - om ens det - finns numera nästan samtliga Ekmanfilmer tillgängliga genom distributionsbolagets Studio S Entertainments seriösa och välkomna DVD-utgiving under de senaste åren. Det är bara att efter varje kapitel i boken sträcka ut armen mot filmhyllan för att kunna jämföra verken med Kindbloms kommentarer och historier. Ett sant och synnerligen njutbart nöje.

Och i denna ekmanska värld skymtar alltså Birgit på några ställen, huvudsakligen i samband med inspelningen av Flicka och hyacinter. Här får hon t.o.m. ett eget litet miniporträtt i kombination med Anne-Marie Brunius. Två kvinnor ur Hasses ungdomskretsar som försvann från filmvärlden i och med denna produktion. Från filmen visas också två fina fotoporträtt av Tengroth.

Hur mycket jag än gillar förlaget Modernista så måste jag ändå lyfta den numera allt vanligare frånvaron av ett personregister, som gör det svårt att återvända till enskildheter. Man har kostat på med två omfattande bildsektioner (tack!) med tjusigt glansigt tryck med fotografier från filmerna och studioarbetet - åtskilliga tagna av K. G. Kristoffersson - då kanske man kunde ha kostat på sig ett register som skulle lyfta denna underbara bok ytterligare.

Personregister: Tengroth, Birgit: 13, 165, 170, 182-183, 217, fotografi #46, #51