lördag 6 juli 2013

Vår på Gustav Adolfs Torg

Låt oss mitt i sommarstiltjen återvända till de vårvindar friska som en gång virvlade upp dammet på Gustav Adolfs Torg i Stockholm, då livet ännu lekte: framtiden var oskriven och hoppet högt.

Det är i maj 1932 och utanför Operan står en fotograf utposterad och väntar in framtidens stjärnor. I Filmjournalen, nr 20, 1932 publiceras två av bilderna under rubriken Från Filmfronterna.



De två som här kallas filmstjärnor är än så länge inte professionella skådespelerskor utan flickor knutna till Operabaletten: Brita Appelgren och Birgit Tengroth. Och där har de sitt dagliga arbete som skribenten utrycker sig.

Varför fröken Appelgren föräras en så anslående bild jämfört med Birgit kan naturligtvis kännas lite snopet om man nu råkar vara Tengrothentusiast men kanske var Britas apparation med smulan på sned, höftkort pälsjacka och eleganta skor lite mer i redaktionens smak än den glada Birgit som travar in från Jakobs Torgs-hållet med basker, snyggt skuren men basic kappa, ljusa vårhandskar och bekväma promenadskor.

Om Appelgren är stor i bild är hon mindre i orden. Hon hastar förbi fotografen utan att knappt stanna, skyller på att hon vill komma i tid till repetionen och hänvisar alla filmfrågor till S.F.

Bättre lycka då med Birgit som kommer straxt därefter: se så glad hon blir när hon möts av kameran, redan på håll skiner hon upp! Här är det inte så noga med att komma i tid. "Lilla Birgit" pratar på, mångordigt och berättar både det ena och det andra medan hon sägs retsamt vifta med ett filmmanuskript framför ögonen på fotografen.

Förutom några ateljébilder från olika sammanhang måste väl detta måste väl vara en av de första bilderna på den då 16-åriga Birgit i, kan man kalla det kändissammanhang. Som sagt livet knoppas, man tar små danssteg på trottoaren och våren  närmar sig city.

tisdag 2 juli 2013

"Charlie"

Åtminstone under åren från 1942 och framåt fanns det ett filmpris i Sverige som gick under namnet Charlie. Det delades ut årligen av Afton-Tidningen och uppges ha bestått av en Chaplinfigur skapad av konstnären Bror Hjorth, som en sorts lokal motsvarighet till det kanske mer heta Hollywoods Oscarstatyett.


Sammanlagt ska det ha funnit tio priskategorier:

1) Bästa manliga prestation i huvudroll.
2) Bästa kvinnliga prestation i huvudroll.
3) Bästa manliga prestation i biroll.
4) Bästa kvinnliga prestation i biroll.
5) Bästa samlade produktion.
6) Bästa film.
7) Bästa regiarbete.
8) Bästa originalmanuskript.
9) Bästa foto.
10) Bästa kortfilm.

Känns inte så där jätteannorlunda mot vår samtids prisgalor, eller hur?

Just 1943 skulle galan firas för andra året och den skulle ske den 21 maj i samband med Biografägareförbundets kongressmiddag på Grand Hotel. Och det är inför det kalaset som Filmjournalens redaktion genom Gunnar Tannefors penna, i nr 19, 1943 ger sig i kast med att nominera sina favoriter inom de olika kategorierna. Inte för att man vill påverka juryn, utan för att man vill säga sitt!

Och eftersom dessa sidor har sitt eget tema så rör vi oss snabbt mot i kategori två. Vilka kvinnliga huvudrollsprestationer sticker ut under det gångna filmåret? Inledningsvis betonar man att det är svårare att utse kvinnlig huvudroll än manlig, då det finns ett större antal duktiga skådespelerskor än skådespelare. Men det finns tre insatser "som avtecknar sig med särskild skärpa": Irma Christenson som den olyckliga prästhustrun i "Doktor Glas", Marianne Aminoff i sin roll som den tappra och kloka beredskapshustrun i "Ta hand om Ulla" och så - glädjande nog - Birgit Tengroth i "Kan doktorn komma?"

Filmjournalen lutar nog åt att Tengroth är den som toppar, hon har nämligen i sin rolltolkning visat sig kunna:

suveränare än någon annan svensk skådespelerska behärska något av det svåraste som finns, nämligen att spela en enkel och okomplicerad gestalt.

Hennes roll sägs också vara den vanskligaste. Det vill mycket kultur till för att återge det "naiva" och "folkliga" så genuint och äkta.

Nå, hur juryn slutligen valde den 21 maj kan jag inte meddela i skrivande stund. Men vad gäller kategori 6, Bästa film, så verkar valet ha blivit - i alla fall om man får tro Studio S, denna vår ledande samtida svenska filmutgivare - Hasse Ekmans "Ombyte av tåg". Se omslaget på den kommande DVD-utgåvan! Köp den förresten, för filmen är fortfarande - efter alla dessa år - årets bästa svenska film.

Om vi håller kvinnofrågan vid liv: vilka biroller fann då Filmjournalen mest anmärkningsvärda? Jo, Marianne Löfgren som alkoholiserad kammarrättsrådinna i "Man glömmer ingenting" samt Hilda Borgström gamla, glada kleptoman i "Kvinnor i fångenskap". Ingen kan i alla fall påstå att dåtidens Filmjournalen hade en hurtigt lättviktig filmsmak!