torsdag 10 mars 2011

Julpyssel, julpuzzle

Hur roar man de yngsta cineasterna? Jo, man kan ge dem en sax, kanske också lite papperslim och ett ark styvt papper. Och framför allt ger man dem sitt ex av S.F.-nyheter, julen 1933, samma publikation som avhandlades - lite omständligt, erkännes - i det förra inlägget. Med detta gjort kanske den vuxne kan få en stunds lugn och ro mitt i all julhetsen.

När de pyssliga klippt ut bitarna och fogat dem rätt så kan alla se en skön skådespelserskas ansikte. Identifikationen är inget problem, för hon är "en av våra mest kända och populäraste skådespelerskor".

Ledtråd nummer 2: Hon kommer för övrigt i en film, vars titel går att sammanställa av följande femton bokstäver: 'ÄTTREVYNEAATLNT'.

När gåtan är klar lägger man en lapp med den skönas namn och den rätta filmtiteln i ett kuvert med påskriften S. F:s barnsöndagar och lämnar in detsamma i kassan vid nästa matinébesök. OBS! På en S.F.-teater! Senast den 7 januari 1934. Tre lyckliga vinnare belönas med i tur och ordning: 5 kronor, 3 kr och 2.

Glöm ej utsätta edert namn och adress.

torsdag 3 mars 2011

Julen 1933: en Baby-star kommer hem

Lagom till julhelgen 1933 släpper Svensk filmindustri (SF) publikationen SF-nyheter med reklam och kringtexter runt bolagets julprogram! Här listas den aktuella repertoaren på SF:s olika biografer runtom Stockholm. På Arcadia (Birgerjarlsgatan 66), Capitol (S:t Eriksgatan 82), Flamman (Hornsgatan 145) och Göta Lejon (Götgatan 55) var Ivar Johanssons Hälsningar huvudprogram. På Garbio (Hornsgatan 72) och Lyran (Sveavägen 77) rullade Gustaf Molanders Kära släkten. John Lindlöfs Två man om en änka med Gösta Ekman himself i huvudrollen visades på Skandia (Drottningsgatan 82) och ville man se utländskt sökte man sig till Palladium (Kungsgatan 65) och Gold Diggers 1934 av Mervyn Le Roy eller till Regina på Drottninggatan 71 A där Cavalcade av Frank Lloyd efter 14 hela veckor rubricerades som "århundradets film"! Franska drama bjöds på Sture (Birgerjarlsgatan 28-30) där Bröllopsresan i regi av Erich Schmidt höll ut på sin femte vecka.

Nå, sådan såg mellandagstablån ut, men huvudnumret gick naturligtvis på Röda Kvarn (Biblioteksgatan 5)! Här visades på sin andra vecka Edvin Adolphsons Vad veta väl männen med Anders de Wahl i huvudrollen flankerad av det lilla stjärnskottet och kuttersmycket Birgit Tengroth.

Det lätthanterliga häftet, lagom stort för att bäras i vinterrockens vänsterficka, innehöll förståss inte bara annonser och allehanda reklam utan även lättare redaktionell text, notiser, porträtt och till och med en intervju med Edvin Adolphson om hans nya, barnförbjudna, film: en "prövosten på hur svensk publik tar emot en inhemsk film, som har stilla och intensiv inre handling, ett ämne med allvar i som man tycker är så märkvärdigt, då det är utländskt."

Väl inne i salongen får man, innan Birgit äntligen visar sig på duken, först uppleva två mindre (spännande) filmäventyr: först något som förmodligen var en sorts journalfilm - titeln Boliden tyder väl på det. Sedan filmen En dag ombord "med Prins Wilhelm", den gänglige kungasonen hade för vana att ställa samman rörliga bilder vid den här tiden.

Förutom några filmbilder på den väna Tengroth får vi också ta del av texten till sången En sommarnatt som framfördes i filmen - ovisst av vem, men med text av Åke Söderblom och musik av Sonja Sahlberg:

En sommarnatt kom du,
en sommarnatt gick du
med löften och tusen vackra drömmar.
Din kärlek för stunden
vid sommarn var bunden,
en sommar, som nu har blommat ut.
Jag läste min lycka i stjärnornas stråk
och trodde på skogarnas susande språk.
Men längta och drömma,
förlåta och glömma,
du lärt mej, du stilla sommarnatt!


för att nu citera refrängen. Och medan man nynnar på den bortglömda valsmelodien kan man under rubriken "Våra filmskådespelare och julen" få veta att Birgit har just kommit hem efter en utlandsfärd som fört henne till såväl London som Paris. Nu ska hon dock fira juldagarna hemma hos föräldrarna på Humlegårdsgatan med alla syskonen, "det är så klart de", "Om jag tycker om att få julklappar. Tror jag de'. Men det är nästan lika roligt att ge."

Utökat vetande: den Gull-Maj Norin som tänder julgranen på omslaget ovan, var årskamrat med Birgit ocu skulle redan nästa år - 1934 - spela mot, eller med, Tengroth i Sången om den eldröda blomman.