Som tidigare sagts detta året: den här spalten tenderar alltmer att likna morgontidningens familjesida på en söndag. Den ena dödsannonsen följer på den andra. Nu är det Marianne Zetterström, född Enhörning, fru de Mumma, som kastat in handduken. Enligt obekräftad uppgift lyckligt nog före hon hann uppleva sin 100-årsdag. För en äldre generation är hon förmodligen mest känd som signaturen Viola - som skrev kåserier och liknande prosa under en lång rad år: från 1937 och de följande sjuttio (!) åren.
Som make till revyförfattaren Erik Zetterström kom hustrun naturligtvis i kontakt med tidens teater- och kulturkretsar. Han var redan där - genom egen jättelik produktion, och genom sitt första äktenskap med skådisen Margit Rosengren. I mitten av 1940-talet fick de desutom som grannar på Floragatan 7 det alltmer högljudda paret Ahlgren - Tengroth. Och väggarna var tunna på den tiden.
Men det var inte deras första möte: den blivande maken herr Zetterström antyder i boken Människor som mött mig att Tengroth någon gång under det sena 1930-talet delade lägenhet med den blivande fru Zetterström.
Bäst vi stod där och talade film och teater kollade jag in en ung dam, som litet norrköpingskt uppnosig och med sving i steget sneddade över Nybroplan. Det var Mariana, som för några ögonblick kom mig alldeles att glömma B. T. Med andra ord, samtalet kom av sig.
Då såg Tengroth strängt på mig med de bruna ögonen och sa:
- Det där är min väninna, som jag hyr lägenhet tillsammans med vid Norr Mälarstrand. Henne är du så god och låter bli!
Vilken han alltså inte gjorde, så gift han var.
Marianne Zetterström intervjuas och berättar om den tiden på Floragatan i Katarina Vikars radiodokumentär Bara mamma minns väl Birgit Tengroth. Det måste funnits ett otal fler mötespunkter, under droskfärderna mellan nöjeslokaler och krogar. Men vilka och var, får framtidens läsning visa. Viola har helt säkert mer att berätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar