Om jag hade varit normal hade jag mist förståndet - Aforismer (SvD)

I juli 1967, mitt i den långa paus av utgivet skrivande som finns mellan romanen Den stora glädjen 1957 och minnesboken 1972 - endast avbruten av diktsamling Snedresa, publicerade Birgit en lång rad aforismer i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning som har presenterats i några tidigare inlägg. Och redan en månad senare, den 20 augusti 1967, såg en något mindre samling fåradingar dagens ljus i Svenska Dagbladets söndagssektion.

Liksom de tidigare färgas de i dova färger av en övergång i livet, ännu kan hon förnimma ungdomen mot sin hud samtidigt som ålderdomens tunna fingrar griper allt hårdare om handloven. Det finns något vilsamt över hela iscensättningen, ett andetag inåt medan löven snart singlar ner.

Nu hade hon minsann rensat ut bland det som låg i lådorna och väntade in dagsljuset. Orkar någon därute ta del av alla på en och samma gång? Fru Tengroth får ordet:


Fördärvet har räddat mången från att gå under.

*

Begå ett stort misstag och du är odödlig.

*

Varje dag borde vara förtjänt av en dödsannons: Född... Död... I tacksamt minne bevarad... Ev. blommor...

*

Det är inte fult att bli gammal men det är ett ålderstecken att bli ful.

*

Tro ska man göra på Gud. Att gå omkring och tro allt möjligt är hädelse mot förnuftet.

*

Det bästa med kärleken: att den missförstår allt.

*

När man är ung: älskar - älskar inte - älskar - älskar inte.

*

När man är gammal: orkar - orkar inte - orkar - orkar inte.

*

Inte förlora ansiktet! - Nej, det får man nog behålla.

*

Vänlighet lönas med fräckhet men i gengäld lönas fräckhet men vänlighet.

*

Svensken gör stor sak av sin medkänsla men tycks vara oförmögen till medglädje.

*

Man vänjer sig vid allt utom vanan.

*

Människan utan sexuell åtrå var den första datamaskinen.

*

Kärleken är ingen gåva, den är en bytesvara. Bara sorgen får man till skänks.

*

"Nöden har ingen lag." Jo, en, den som säger att det omöjliga är möjligt.

*

När man ska dö blir man fåfäng.

*

Om jag varit normal hade jag mist förståndet.

[Birgit Tengroth, ur Svenska Dagbladet, 20 augusti 1967, sid. 17]