"Hur fort blir ni vacker, min sköna?"

Kanske var det stiltje i nyhetsflödet redan i slutet av januari 1944. Eller så var det precis tvärtom - att nyheterna som flödade in var så svarta att behovet av att få något lagom lättsamt till livs var helt nödvändigt. Vecko-Journalen nr 4, 1944 informerar också öppet om nazisternas framfart i Polen, pågående maktkamp i Italien där gårdagens celebriteter får sina dödsdömar, de holländska fiskarnas slalomåkning mellan minor och sina allierades eldgivning. Och så de obeskrivliga fasorna längs hela den västra ukrainska fronten.

Men det finns ju en vardag i allt. VJ tittar lojt ut genom redaktionsfönstret och ser alla dessa stockholmskvinnor flanera förbi i sina neutralitetsdresser och får en idé: hur lång tid kan en hyfsat skön kvinna lägga ner på sitt utseende? Medan spårljus och granatkrevader lyser upp gryningstimmarna?

Sagt och gjort: signaturen Ringer beger sig ut i verkligheten: till det italienska konsulatet där signora Susanna Renzetti, hustru till den italienska ambassadören huserar. Dessvärre med minimalt att göra sedan fascistregimen fallit. Men sammanlagt ägnar hon 541 timmar årligen på sin skönhet, uträknat med tidens alla variabler.

Succéförfattarinnan Alice Lyttkens - "chic och produktiv", vars succéer gjort henne till ett namn långt upp i undertecknads liv på 1960- och -70-talet - avslöjar att hon i allt spenderar 477 ½ timmar om året på sig själv. Och det bara som en förövning på själva skrivandet. För att komma i rätt form.

Nästa upp för granskning är Gerd Ribbing från Dagens Nyheter, journalist och ett aktuellt namn var dag. Enligt VJ är det utmärkande för en kvinnlig reporter: "skinande näsa, löpande maska på strumpan, säckande promenaddräkt och allmän oförmåga att ta vara på sig själv." Naturligtvis finns undantag till denna ännu 2015 rätt så aktuella bild och en av dem är fru Ribbing 1944. Det inte hemhjälpen fixar tvingar hon sig själv att borsta upp (tidsåtgång: 590 timmar, 40 minuter årligen).

Efter dessa tre orienteringsskärmar når vi så den sista kontrollen: Birgit Tengroth, i januari 1944, förmodligen även som helt nygift kanske fortfarande hemmastadd på Styrmansgatan; "hur lång tid tar det henne att bli så söt?" Egentligen, fröken - nej visst - fru Tengroth? Jo, fåfängans marknad kräver sitt pris: 794 timmar och 30 minuter per år (1944)! Kärt besvär för att hålla en frontposition i en hård bransch. Och i detta ingår gymnastik, morgontoalett, promenader, simning, ridning då och då, hårfrisörska 1 gång/vecka, tvätt, make-up, klädprovning, tandborstning, hårborstning á 10 min per dag.

På bilden som följer med reportaget syns den blivande reportern granska söm och denier innan strumpan åker i tvättpåsen. Stoppar hon sina strumpor själv, frågar den frågvisa Ringer? Jag har i alla fall föresatsen att göra det, hävdar Birgit. som f.ö. njuter av att ta del av radions utsända morgongymnastik med överste Uggla. Under förutsättning att hon kan ligga kvar i sängen.
Foto: Okänd.