En litet sommarloppisfynd inne hos Myrorna på Platensgatan i Linköping, i väntan på att brödkön på bageriet intill skulle tunnas ut något: Boken om Birgitta (Förlaget Futurum, 1998). En lite märklig skrift som ingår i en serie kallad Namnböckerna. Redaktörsidén är tydligen att utgå från ett enskilt förnamn och sedan fylla på med så många personer man förmår skaka fram med just det namnet.
Författarna till den här boken är lite lokala celebriteter: Gunilla och Sven E Noreen, varav åtminstone den senare är/var museiman och kulturell person i största allmänhet men för medelålders f. d. linköpinggossar mest känd som Kajsas farsa. Tror jag i alla fall.
Nå, författarparet vojar sig inledningsvis över att det är så få kändisar som faktiskt bär namnet Birgitta eller dess variationer som syns i rubriken här ovan. Det visar sig nämligen att i och med reformationen stämplades namnformen som papistisk, föll i onåd, blev omodern och plockades fram igen mer populärt först med det som kallades Hagasessorna, alltså nuvarande majestätets systrar varav prinsessan Birgitta var en. Denna historieskrivning kan väl ifrågasättas något, de personer som jag känner till som bär namnet ifråga är, respektive var, alla äldre än prinsessan. (Nu har väl dessutom glömskans dunkel lagt sig barmhärtigt även över denna sentida celebritet, med tiden försvann hon bort i något slags hokuspokustöcken.)
Mellan de gula pärmarna lyckas man ändå stoppa in ett antal kvinnoöden. Namnets egen historia behandlas väldigt summariskt och bokens första tredjedel går åt till den heliga Birgittas biografi, sedan fyller man på med andra helgon, ledstjärnor och eldsjälar: vi får möta sångerskor och författarinnor, konstnärer och politiker av olika ålder och dignitet. Och så, under rubriken Döttrar av tiljan: skådespelare, dansare och regissörer trippar så vår egen lilla katolik fram: Birgit Tengroth, född Birgitta, som här får en egen, om än kort, levnadsbeskrivning.
Roligt är dock att paret Noreen betonar kvalitén i hennes gärning, tonläget är genomgående positivt och uppmuntrande recensioner citeras även om man slarvar en del och kallar artikelsamlingarna, liksom hennes sjukhusbok, för romaner.
"En långvarig och svårartad sjukdom satte alltför tidigt punkt för denna mångsidiga begåvning och Birgit Tengroth slutade sina dagar i nästan fullständig isolering från omvärlden."
Så slutar även denna berättelse i moll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar