Birgit hänger i Köbenhavn

I samband med sitt äktenskap med Jens Otto Krag tillbringade Tengroth ett knappt år som bosatt i Köpenhamn - även om författeriet och skådespelandet fortfarande tvingade henne till Stockholm då och då. Allteftersom hon märkte att giftermålet inte fullt räckte till för henne, sökte hon återfinna vänskapen med Stig Ahlgren. Då den nye maken - rätt förståeligt, men helt obegripligt för Birgit - protesterade mot hennes kostsamma telefonsamtal till Stockholm förflyttade hon sig ut på stan och gjorde restaurangen Frascati till sitt tillhåll.

I minnesboken berättar hon:

"Stig kommer ner till Köpenhamn. Jens körde mig på morgonen till Frascati vid Rådhuspladsen, ett ställe vars gedigna tråkighet hade det ombonades charm och där maten var lika konventionell som vällagad. Han visste inte om att jag var stamgäst, 'damen vid bordet mittemot telefonhytten', när jag ringde mina samtal till Stockholm."

"Just Frascati med sina könlösa guvernanter till kypare, sin borgerliga inramning och sitt ibland rätt tvivelaktiga klientel - rätt mycket svenskar gick dit - fick det att kännas som knappt ett kvarts förräderi att prata med Stig därifrån."

Hon ser Ahlgren gå och vänta på henne utanför restaurangen, "i sin grå, slitna ulster, blek för att inte säga grön i ansiktet och lika omilt utlämnad som ulstern åt februarivårens skarpa dager." De ska nu diskutera sin skilsmässa över en smörgås och mötet ger henne tillfälle att beskriva Ahlgren och vem hon själv är i spegelbilden av honom:

"En spelare som glömmer att kassera in sin vinst och som, när han förlorar, hur lätt som helst, glömmer förlusten, den födde glömmaren, är det vad min ångest gäller, jag står inte ut med tanken att han ska glömma mig och ändå skilde jag mig för att han började att glömma mig redan vid bröllopsmiddan. Men vad jag är rädd för i hans glömska är vad den ger plats för och som omges med denna förlamande tystnad, som ropar ut att han har tankarna på annat håll."

Den som är intresserad av ett porträtt av privatmannen Ahlgren hänvisas till minnesbokens följande sidor, sid. 95 och framåt.

Även Krag nämner mötet i sin memoar: "Jag har sett en skymt av honom bara en gång, då jag satte av Birgit utanför Frascatis hörna på Rådhuspladsen, där han stod och väntade tålmodigt, lång, mager och frusen, livslångt tålmodig i allt som angick Birgit."

Nå, restaurangen Frascati låg vid den här tiden i hörnan Rådhuspladsen och Vesterbrogade (se översta bilden, foto: Erik Liljeroth, och vykortet därunder), sedan 1933, i en gammal restaurangbyggnad med ryggen mot Tivoli och med fri sikt över H. C. Andersens Boulevard ut mot torget. Det var ett populärt ställe och välkänt "av alla skandinaver" som praktverket Köpenhamn (Allhems förlag, 1967) uttrycker det. Byggnaden revs dock 1978 och matstället flyttade över på andra sidan Vesterbrogade, lite längre västerut till Scalahuset. Rätt nyligen flyttade man åter tvärs över gatan till Grand Hotels gatuplan och där ligger det fortfarande, enligt en egen inspektion nyårsnatten (jämför notan här intill)!