Magsår 1967

Efter diktsamlingen Snedresa som kom 1964 följde tydligen ett par års tystnad i Tengroths författarskap. I alla fall om man får tro Tidningen Vi som i nummer 36, 1967 publierade en novell av Birgit, kallad Ulcus ventriculi - vilket är det latinska namnet på magsår.

Texten är tät, liksom skriven i ett enda andetag och är ögats pendling över naturen utanför, själens förnimmelse av det sovande odjuret inne i kroppen och minnets bilder av en annan tid, ett annat varande. Hon sitter innesluten och registrerar, upplever omvärlden med alla sinnen vidöppna, intrycken trycks osorterade in i hennes kropp, det river, sliter, vardagen pågår mitt i ett fritt fall.

Hundarna dödstysta. Man hör när de vänder en barkbit mellan tänderna. Idag passerar vem som helst oskälld på vägen.

Hon vrider och vänder sig själv ut och in, vill "kränga av sig huden som en för trång klänning". Hon är på väg, steg för steg mot slutet, oåterkalleligt, det gäller bara att fånga in, att fästa allt så länge tid ges. Sortera ut goda minnen ur själva mörkret, smaka på dem: "Tänk, ett grässtrå duger att meja ned svarta djävlar med!"

Innerst inne, djupast, är jag lycklig. Sorg, vrede, smärtor, sker på ytan. Djupast i basen och högst i diskanten klingar glädjen, hårt och frisk i smaken.

Men: "ingen annan än döden är min kavaljer."

Som vi redan sett var Vi-tidningen ett av Birgits fora för sina reportage, under 1950-talet hade hon här publicerat allehanda porträtt av dagsaktuella franska "personligheter". I den vevan - 1957 - hade hon också mottagit tidskriftens litteraturpris som sedan 1947 årligen delades till svenska författare av en kaliber i vars sällskap Birgit minsann inte behövde skämmas. Just året 1957 delade hon det med Harriet Hjorth och Birger Viksten.

[Till texten fogades en illustration av konstnären Roland Klang, som vid den här tiden just debuterat på Liljewalchs och haft sina första utställningar. Han var utbildad på Beckmans och tidigt sysselsatt med det som kan kallas drivvedskonst, vilket också syns på bilden ovan. Klang jobbade vidare genom decennierna, nådde viss framgång som tecknare, även internationellt, och gick faktiskt bort alldeles nyss. Under sommaren 2009 hann döden till sist ifatt, och slog honom omkull.]