Heja Götet! Plötsligt dyker en liten artikel om Tengroth upp i Göteborgs-Posten, eller snarare en betraktelse: en hudnära fundering, en samhörighet, rentav nästan ett litet poem. Skriven av ingen mindre än den halvkända författarinnan Ellen Mattson från Bohuslän.Svårmodet, nervigheten, hungern. Här är de igen. "Skitjobbig måste hon ha varit", summerar Mattson.
I Birgit Tengroths böcker finns en röst som gråter för att oskulden gick förlorad, för att det fina livet smutsades ner; det är en barnröst som aldrig blir vuxen. Och ingen vardagslycka kan balansera sårigheten och benägenheten att falla ner i en avgrund av ångest för ett förfluget ord eller att tiga tjurigt i dagar för ett annat.
Två meningar och visst skymtar vår Birgit! Kanske inte som en späd barnröst, på det oskyldiga sättet, mer en vuxen kvinna som vägrar släppa ifrån sin egen syn på livet, sin erfarenhet, foga sig, passa in sig i ledet.
Men, trots allt, om nu stjärnan försvunnit så finns hon ändå kvar, i halvdunklet, bara cigarettglöden lyser. Till och med sedan televisionen slutat med sina eftermiddagsmatinéer.
Gör som Ellen, läs Birgit. Eller gör som Tengroth säkert skulle ha gjort: läs Mattson. För hon är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar