Filmjournalen, nr 16, 1933 konstaterar att ljudfilmen har fört med sig munnens stigande betydelse i konsten. Med det talade ordet blir också de läppar som får formulera manusets repliker av största betydelse och ett nytt sätt att läsa av själens spegelytor, inte bara vid själva talet utan också den nya möjligheten att spela med en mer eller mindre utdragen tystnad.
På ett siduppslag visas allehanda kända aktörers läppar och bildkommentarerna försöker lite yvigt läsa av och läsa in ägarens karaktär. I detta försök att utöva labiologin - läpparnas vetenskap!
Så också vår Birgits lite ungflickstruliga mun: de unga läpparna tala om trofasthet och godhet. De äro på sitt sätt typiskt - och oändligt sympatiskt - nordiska, Men alls ej arktiskt kalla...
1 kommentar:
Skicka en kommentar