fredag 21 maj 2010

Människan bakom boken: Birgit intervjuar Tengroth

I sin regelbundna Året runt-krönika I förtroende kopplar Birgit i nr 9, 1953 grepp på sig själv som författare: tio frågor, tio svar.

Här får vi i några snärtiga meningar veta hur landet Litteraturen såg ut i Tengroths värld just här och då: hon ser upp till romarkejsaren Marcus Aurelius och skulle gärna lyssna till honom, Vilhelm Ekelund är bättre än pulver och piller vid eventuella depressioner: "List föder lust", citerar hon gamle Ville:

Man får lura tungsinnet att det är roligt att leva och medvetet, vanevägen, tvinga fram de ljusa stämningarna.

Vi vet nog alla vi det här laget att det var tur att fröken Tengroth tidigt kom att korsa Ekelunds väg.

Vi får också veta att morgontimmarna är bästa arbetstiden för författarinnan, att det nog är svårt att vara författare och samtidigt ha ett fast yrke: "Det som du är, var fullt och helt. Och icke styckevis och delt", som någon sagt. Ovisst vem, men Birgit citerar glatt. Och de tyska syskonen Scholl som trotsade nazismen 1943 är hennes hjältar och borde vara föredomen var alla och envar. [Se vidare filmen Sophie Scholl som kom häromåret.]

Och, så: vem borde få Nobels litteraturpris: jo, fransmannen Georges Bernanos - olycklitvis avliden - borde i alla fall ha fått det. I ett par till svenska översatta romaner har han "behandlat de avgörande livsproblemen i religionens belysning med långt större gestaltskapande kraft än någon annan samtida författare". Och om han nu kan tyckas okänd för vår, din och min, tid är väl den svenske författaren Peder Sjögren som hon hyllar här på hemmaplan nog lika bortglömd. Eller?

Sällan har en så originell psykolog och fin stilist blivit läst av så få, trots att den svenska publiken är ovanligt lyhörd och påpasslig

summerar Birgit, och det berömmet tackar vi väl alla för. Lästips som nämns vad gäller Sjögren: Svarta palmkronor och Mannen som försökte smita. Finns säkert i något avsides biblioteksmagasin.

Den uppmärksamme undrar kanske varför Cornelis Vreeswijk, stundtals kallad Den Store, illustrerar detta inlägg? Jo, det visar sig nämligen att Sjögrens roman som rekommenderas ovan, Svarta palmkronor, filmades 1968 i regi av Lars-Magnus Lindgren! Och med holländaren i en av de bärande rollerna, tillsammans med bland andra Max von Sydow (som skymtar), Thommy Berggren och Bibi Andersson. Om filmen håller är obekant men alla tillfällen att föra in Cornelis i diskussionen är välkomna! Det var ju också under den filminspelningen, delvis förlagd till Rio, som kulturarbetaren Vreeswijk lärde sig uppskatta den sydamerikanska musiken och förde in, bland mycket annat, Deidres Samba i det svenska kulturarvet. Under pauser i filmandet skrev han också Bibbis visa, så ljuvt tolkad av Lundell i ett annat sammanhang. Förmodligen är Vreeswijks album 10 vackra visor och Personliga Person, som samma år skulle sammanfatta Rio-resan, klart överlägsen filmen. Kan man nog tro.

Inga kommentarer: