Redan ett år efter debuten släppte Tengroth sin andra bok, Nattportier. Liksom Törst är detta i huvudsak en novellsamling även om de enskilda styckena denna gång hålls samman av att de handlar om människor som bebor, eller använder sig av, ett hotell i Stockholm, kallat Trianon. De flesta historierna kommenteras också avslutningsvis av hotellets nattportier, en cynisk och uppgiven, glidande figur som tar emot gäster och springer bud till rummen, medan han betraktar - och deltar i - smutsen och skuggspelet. En del teman från första boken, och Tengroths eget liv, återkommer: homosexualitet, oönskade graviditeter, otrohet, uppblåsthet, aparta teaterfigurer, författeri. På något sätt känns denna bok tunnare, flyktigare än den tidigare men här och var blixtrar författaren till, i miljöer och replikskiften. Speciellt ett stycke som beskriver skandaliserandet av och övergreppet mot en sextonårig flicka på sin första Stadshusbal är stark och känslomässigt krävande. Här återkommer den manliga fähund som redan tidigare dykt upp hos Tengroth. Lite segare är en lätt utdragen historia från teaterkretsar där hon dock efterhand vrider perspektivet och genom det ändrar om ljuset, kastar om skuggorna och förtydligar. Slutnovellen blir nattportierens egen berättelse, "en främling för sitt eget hjärta" som bokens baksidestext beskriver honom. Henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar