Som kanske är bekant utspelar sig pjäsen under några timmar i en flott Östermalmsvåning där ingenjörsfamiljen Swedenhielms går runt i otålig väntan på beskedet att överhuvudet ska tilldelas nobelpriset. De ledande rollerna spelades denna gång av Anders de Wahl, Holger Löwenadler och Hilda Borgström. Och i den mindre rollen som Astrid, stormrik fästmö till en av sönerna Swedenhielm kunde man höra vår egen Birgit Tengroth segla in.
Och hur låter det då? Ja, trettiotalsteater är ju trettiotalsteater, radioteater radioteater, det blir lätt lite stelt och kantigt när rösterna flyter runt i ett tomrum. Men stundtals sätter det fart och blir riktigt bra, mer modernt i alla fall än mycket av tidens filmagerande. Tengroth har en begränsad roll och sköter sig hyfsat, lite teatral i de inledande replikerna men inom kort slappnar hon av och får minsann klang i rösten och släpper lös sitt porlande skratt och agerar med en rätt näpen flirtig stuns. Gubben Swedenhielm snarkar dramatiskt i bakgrunden när Tengroth och Håkan Westergren munhuggs eftersom en skandal är på väg att segla upp och den unge löjtnanten känner sig tvingad att dumpa fästmön eftersom hon sitter på alla pengarna och som stolte officer vill han inte ärolös hamna i skuggan!
Regissören har något bearbetat texten och lite intressant är en strykning han gjort. Inför Astrids entré i våningen ventilerar nämligen dottern Swedenhielm - i Bergmans originaltext - sin åsikt om den blivande svägerskan:
Hon är inställsam, inskränkt och inpiskad samt dessutom oborstad, obildad och obotligt dum för att nu inte tala om att hon är ful, faslig och förfärlig!
Dessa härliga allitterationer fick alltså Julia i Signhild Björkmans gestalt aldrig säga. Ansågs det opassande att säga så om en av svensk films huvudnamn? Kanske en lite kaxig Tengroth själv betackade sig för ett sådant omdöme. Spekulationer. (Och rollfiguren Julia: född Swedenhielm men gift Körner - smaka på Körner! Namnet på Anders Eks roll i Hasse Ekmans Flicka och hyacinter - tänk, det finns i alla sammanhang en möjlig koppling till denna underbara film!)
Radiomannen Dyfverman knöts till radioteatern just detta år, 1939, och blev senare i livet chef för TV-teatern. I denna roll skulle han senare återkomma till pjäsen. Nyårsdagen 1961 sändes en TV-uppsättning med Edvin Adolphson som leading star och Helena Reuterblad i Birgits roll. Och vi nu levande kanske minns televisionens uppsättning för att par år sedan med den alltid lika bländande Sven-Bertil Taube i huvudrollen och där Cecilia Frode kunde visa vad hon går för i rollen som Julia. Birgit var då ersatt av Lina Englund.
På bilden här intill till vänster syns radioteaterredaktionen 1950 med Dyfverman som andre från höger. I mitten tronar en av Tengroths litterära favoriter: Hjalmar Gullberg, radioteaterns chef 1936-1950.Alla teaterfreaks kan fortfarande ta del av Anders, Holger, Håkan och de andras tolkning i en återutsändning från 1969 som finns lagrad hos Statens ljud- och bildarkiv, tidigare nämnd guldgruva.
[Bild på Frode: www.sr.se]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar