Hög tid för nya utmaningar! Efter förhållandevis många noteringar inom den i och för sig spännande och smaskiga avdelningen skvaller och spekulationer, varvat med "analyser" av filmade folklustspel och krävande komedier styr vi nu upp det hela med att försöka rekonstruera Birgit Tengroths bokhylla, vad bar stadsbuden mellan de olika tengrothska våningarna runt staden, vad bläddrade hon i när kvällsmörkret sänkte sig över huvudstaden? Vad hade hon i handväskan som styrketår i inspelningspauserna? Önska mig lycka till.
Först ut är en konstbok, uppsalaakademikern Carl G. Laurins Barnet i liv och konst [Norstedts, 1938]. Laurin var filosifie kandidat och hedersdoktor, dessutom anställd på förlaget som gav ut hans bok: en anställning som tydligen var bas för en spridd och bred kulturgärning inom konstvetenskapen. I mångt och mycket i pedagogiskt nit. Denna bok kom ut sent i hans liv, Laurin avled 1940, gammal som gatan och långt från Tengroths generation, och är en skildring av hur barn och barndom skildrats i konsten genom tidernas lopp. Den gamle tronade uppe i det Laurinska huset på Mariaberget med vidsträckt utsikt över Riddarfjärd och Gamla Stan, som än i denna dag dominerar Södermalms skyline. Tvärs över vattnet och det som mötte Birgits öga när hon yrvaket steg ut på gatan från föräldraboendet Slussplan 1-3.Birgit fick eller köpte boken på hittills okänt sätt, skrev in sitt namn med reservoirpenna i bred och slängig stil - odaterat.
Mer än så vet jag inte, boken överlämnades till mig för en timme sedan, diskret intill en busshållplats som en avlämning i ofärdstider. En lite vilsen pust från en annan värld, långt från sin hemtrakt, i utkantsområden som bebyggdes först i samma tid som den publicerades. Nutidens brus runtomkring medan då och fjärran flöt upp till ytan.
Typ.
Tack, Karin, för din uppmärksamhet.
1 kommentar:
It could give you more facts.
Skicka en kommentar