All världens berättare (1945-1956)

I det myller av litterära tidskrifter som förr i tiden gavs ut i Sverige, lite trotsigt, kaxigt och med ett stort självmedvetande, är det nu hög tid och på sin plats att nämna All världens berättare.

Den startades av Åhlén & Åkerlunds förlag och var ett ambitiöst försök att ge ut god litteratur - som det heter - med tonvikt på noveller, mycket nyskrivet blandat med äldre klassiker, svenskt material låg sida vid sida med importerade texter, nyskrivna författarpresentationer, recensioner och litterära reportage. Alltså en härligt spretig bukett av allehanda texter, formmässigt toppat med ofta unika originalillustrationer av samtidens konstnärer.

Får man tro Åke Runnquist, förlagsräv och litteraturens grå eminens i decennier, var detta en tidskrift "som knappast har motstycke i svensk kulturhistoria". I alla fall fram till 1964 då omdömet fälldes. Och tittar man igenom namnförteckningen över de som medverkat med originalbidrag hittar man tidens hela parnass: allt från stötar från förr: Frans G. Bengtsson, Bo Bergman till yngre glopar med ena benet i vår tid, Bo Widerberg och Björn Håkansson. Och alla andra däremellan.

Redaktören bakom det hela var en Karl Johan Rådström, gammal författare med andra tunga och ansedda tidskriftsförsök bakom sig, numer kanske mer känd (nåja) som far till kultförfattaren Pär Rådström - of Beppe Wolgers-fame - än för sina egna konstnärliga prestationer. Han höll sig upprätt i redaktörfåtöljen till 1952, följdes sedan av en hastig rad efterföljare, alltmedan upplagekurvan stadigt pekade neråt till dess att hela projektet havererade och uppgick i Bonniers Litterära Magasin 1956 (där Runnquist fanns till hands).

Nå, tidskrifter kommer och går, de gjorde det den tiden, de gör det idag. Utan att någon egentligen höjer på ögonbrynen. Alltså: inget att slå på trumman för, och Birgit, vad har hon med detta att göra? Håll ut, mer inom kort.

Post scriptum 1: är man road av publicitetshistoria och litterära tidskrifter är det ett nöje att bläddra sig igenom ovan nämnde Runnquists lilla nätta volym Litterära tidskrifter 1952-1960 (1964) eller ännu bättre, och ännu mindre: Att samla på litterära tidskrifter (1952).

Post scriptum 2: Fadern redaktör Rådström har - visar det sig efter en rutinkontroll - mig och hela världen ovetande spelat en betydande roll i formandet av en ung pojkes föreställningsvärld genom att 1932 gett ut Minnesalbum över Gustav II Adolf till 300-årsdagen av hans död vid Lützen. Ett spänstigt häfte som långt in på 1960-talet fyllde vardagsrummet med krigets mystik, krutrökens stickande doft och generalers och marskalkars kallt hotfulla blickar.