Om man sov med Vilhelm Ekelund trofast snusande på nattygsbordet, om man dessutom läste honom livet igenom och tålmodigt närde en dröm om att själv få skriva och beskriva en förvirrande och till synes planlös tillvaro så är det kanske inte märkligt att man i den stores efterföljd försöker sig på att formulera några aforismer.
Sådan var Birgit Tengroth, och hon hamnade där så småningom. Men först skulle en filmkarriär avslutas, teaterlokaler släckas ner och en hel hop böcker med varierande bemötande knåpas ihop. Och lite kräfta och andra privata trassligheter på det. Lika spröd och tunn som enradingarna stod hon trotsigt vid tillvarons rågångar. Hon var aldrig förmäten nog att tro att det var någonting, men försöka måste man ju få.
Sommaren 1967 publicerade den sedan länge avsomnade Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning ett gäng av hennes "Aforismer", så enkel och klar var rubriken. På ett sätt kan man säga att här har vi i abstraktform hennes författarskap nerkokat med smak av västerhavets fulla sälta. I de följande inläggen kommer de en handfull i taget, för att inte trötta eventuella läsare och för att ge utrymme för reflektion, på båda sidor tidens tröskel.
[Fortsättning följer, alldeles straxt.]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar