Naima, Mimi och Eva

En ny pausfilm från den bergmanska filmatiseringen av Birgits debutbok Törst. Här är det minnesbilderna från Operans balettskola som är i fokus, balettlärarinnan spelas av svensk teaters grand old lady, den ojämförliga, the fabulous Naima Wifstrand. Äntligen ett tillfälle att visa henne! Birgits eget "jag" gestaltas som förhoppningsvis bekant av fru Hasse Ekman, Eva Henning, och väninnan Valborg av Mimi Nelson. Vi anar här skiftningar och antydningar som är inledningen till den midsommarnattsscen mellan Birgit och Mimi med sina trevande lesbiska förtecken som tidens censurbyrå så brutalt satte saxen i så att allt i det stora hela blev helt obegripligt. För att citera Bergman själv.

Tengroths noveller bearbetades och fogades samman av dramatikern och manusförfattaren Herbert Grevenius, ett arbete som i stort fick beröm av samtiden. Samme Grevenius som ett par år tidigare skrivit föregående inläggs filmscenario: Krigsmans erinran.

De här dramatiserade scenerna från balettskolan har ingen direkt motsvarighet i boken, utan är en sorts gestaltning av den bakgrund som flera av novellsamlingens "jag" har i balettens värld. En historia det regelbundet refereras till i den skönlitterära texten, för som Birgit nån gång skrev: har man en gång dansat ser man sig sedan genom hela livet som dansare.

Mycket nöje.