Litterära intryck 1: Vilhelm Ekelund

Jag har för mig att Tengroth någonstans skriver att hon inte reser någonstans utan sin Ekelund. Hon verkar hela sitt liv ha varit en läsande människa och allehanda namedropping sker i texterna. Under en sjukhusvistelse redovisad i novellen "Varför jag blev katolik" klämmer hon Thomas a Kempis, Chesterton, Pascal, Dostojevskij, Elisabeth Laseur, Bernanos, Ekelund och Marcus Aurelius. Flera namn är okända för undertecknad med det låter i alla fall gediget.



Ekelund, 1880-1949, är en av de stora svenska författarna. Hans samlade dikter finns utgivna av Svenska Akademien 2004 och kan hämtas hem på Akademiens hemsida. Ekelund övergav i stort poesin redan vid tiden för första världskriget och blev under senare delen av sitt liv mest berömd för sina aforismer. I sitt bidrag till en annan av Akademiens publikationer: Högkultur som subkultur? (2006) skriver Johan Svedjedal om Ekelund : "främling i världen - så främmande att han snart blev en främling för sitt eget lyriska författarskap, så främmande för publiken att han snart nästan inte hade någon, så främmande för sin tid att han är svår att förbigå i en av de hårdaste litterära tävlingar man kunde tänka sig: vem är den mest enträgne kverulanten?"

Vilhelm eller Birgit?

[illustration: Birgits eget exemplar av en Ekelundvolym med - förhoppningsvis - hennes egna understrykningar.]