Tidigt medlem av tidens innersta krets av "kändisar", med egen inkomst och inga barn, rörde sig Tengroth hemvant i Stockholms restaurang- och matsalsmiljöer redan i det tidiga 1930-talet.
I Jungfruburen besöker bokens unga jag Bi, i sällskap med sin älskare, den äldre skådespelaren Josef Alm ett näringsställe och tar sig upp till den övre matsalen. Alm styr och domderar med personalen, beställer in och får "sill i sur grädde, överströdd med hackad gräslök, fyra halvkalla potatisar, två något större, två något mindre." Det som inte passar skickas ut och personalen springer svassande efter den prominente gästens anvisningar.
"Bi petade i maten. Hon åt mer för sällskaps skull. Man gick inte på restaurang för att äta, tyckte hon. Utan för att se på folk."
Några år senare, med Adolphson ute ut bilden bjuder hon på 25-årskalas på Operakällaren: gästerna tas emot i en försalong i entrésolvåningen och så sittning i Kajutan: smultron och champagne!
Tio år senare, i boken Julibarn, sitter bokens jag gömd på en liten restaurang, ensam och genomlider sin 35-årsdag. Väggfälten är målade motiv "ur pygméernas vardagsliv långt inne i Afrikas urskogar. De jagade leopard, valde hövding, omkom i en bred flod, förövrigt utan synbar anledning, ty floden flöt snällt och hyggligt...". Tyvärr ännu så länge oidentifierat, men någonstans i trakterna av Birger Jarlsgatans början och Berzelii park.
Stället är knappast stadens bästa kök, det mesta på menyn är slut, tysta människor kring borden: "en avstjälpningsplats för döda själar". Hur håller man sig någorlunda rak?
"Jag beställde en ask cigaretter med korkmunstycke, ett paket med tjugo livräddningsbälten. Alla andra rökte, satt där med handen krampaktigt krökt kring cigarettpaketet. Ett rökande folk, en rökande värld, en rökande civilisation...Varje människa skulle avbildas bakom sin lilla privata rökridå, politikerna rökte, soldaterna och de ensamma kvinnorna rökte. Det var några idrottsmän som inte rökte och det stod om dem i tidningarna. Men även dessa hjältar längtade efter den stund då de satt sitt sista rekord och kunde börja röka."
Vilka utflykter till nittonhundratalets krogliv bjuder Tengroth på?
I Jag vill ha tillbaka mitt liv sitter hon på Brända Tomten vid Stureplan, får syn på författaren Erik Lindorm, tufsig och i livets slutskede, några bord längre bort, tar sin tallrik och slår sig ner bredvid honom.
Under sin vända till Köpenhamn sitter hon på krogen Frascati vid Rådhuspladsen som stamgäst, "damen vid bordet mittemot telefonhytten", och ringer hem till Stig Ahlgren i Stockholm bakom ryggen på sin nye man.
Nere i Paris är det tidvis Café Voltaire vid Place de l'Odéon som gäller, ett anrikt lokus som fordom besökts av bl. a. Hemingway.
Nästa stamställe, senare i livet, blir Konstnärsbuffén (KB) på Smålandsgatan. Ännu i full vigör och nyligen restaurerad; doften av Birgit för evigt bortmålad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar