torsdag 15 mars 2007

Människor som minns 4: Gustaf von Platen (I)

Den som på senare tid tecknat det intensivaste och varmaste porträttet av Birgit Tengroth är förmodligen Gustaf von Platen, tidvis hennes arbetsgivare som chefredaktör på Vecko-Journalen. De båda möttes genom Stig Ahlgren och den firade filmstjärnan gjorde ett stort intryck på den några år yngre von Platen, men han fann snart något annat under ytan. I den andra delen av sin memoarsvit "Resa till det förflutna II: Prövningar i framgångstid" (1994) beskriver han Tengroth:

"Men privat var hon annorlunda, sensualiteten skrimrade som en aura kring pannan, en utstrålning eller en doft, hon var sensibel, ömtålig, en sensitiva amorosa. Hon gav ett intryck av passion, av het och hudlös kärlek. De mörka ögonen av aldrig stilla, ansiktsuttrycket skiftade oavbrutet, hennes känslighet var otrolig, hon registrerade skiftningar i det psykologiska atmosfärstrycket som ingen kunde ana..."

Efter hennes skilsmässa från Ahlgren fortsätter bekantskapen med möten både utomlands och på hemmaredaktionen, efter katastrofen med Krag börjar hon skriva journalistiskt med i huvudsak skådespelar- och författarporträtt i veckopressen. Att hantera den "besvärliga" och "neurotiska" Tengroth blir en delikat uppgift för chefredaktören men hon var:

"samtidigt underbar som skribent och människa; une femme fatale som var fatal mest för sig själv, som sökte lycka och fann olycka och livet igenom blev ett kärlekens både helgon och martyr."

von Platen återkommer till T. dels i Wikars radiodokumentär där han i en intervju berättar om den Tengrothska mobbningen av maken Stig ("hon kallade honom aldrig för Stig utan för Ahlgren eller Ahlquist eller Ahlberg eller Ahlbom"), dels mer utförligt i boken "Min vän Stig Ahlgren: kvickhetens konung" (1997), mer om den senare.

Men trots allt kiv, bråk och skrik genom åren lindrar tid och mörker och Birgits blick når von Platen genom natten:

"Hennes känslighet och hennes utstrålning och blandningen av sensualism och intellektualism gjorde henne intressant och man blev glad av hennes skratt, som var pärlande friskt, liksom hennes röst var ständigt optimistisk - till och med under de sista åren, då hon kämpade mot cancern, var stämman livsbejakande munter..."

Inga kommentarer: