Sven Stolpe

Jag var nyss fyllda femton år och min far som inom några månader skulle bli 50 hade bestämt att högtidsdagen skulle firas i Rom. Några veckor före avresan tog han mig med till Katedralskolans i Linköping aula där författaren Sven Stolpe skulle hålla föredrag om den eviga staden. Jag minns inte något av själva föreläsningen, eller diabilderna som illustrerade det hela, men jag minns den lille skriftställaren och kulturpersonligheten där framme vid pulpeten som med kraftfullt och armviftande engagemang höll sin dragning.

Stolpe var vid denna tid en kändis (femtiotalsupplagan av Svensk uppslagsbok ger honom drygt 1 1/2 spalt!), författare och debattör, katolik, biograf av drottning Kristina och den heliga Birgitta, och ofta förespråkare för vad som vid denna tid betraktades som rejält konservativa värderingar även om man kan misstänka att det snarast rörde sig om etik, kristen tro och respekt för individen. Han var dessutom lite av en lokalcelebritet eftersom han sedan en tid uppehöll en lektorstjänst i Mjölby - av alla orter. Ibland synes Herrens vägar vara mer outgrundliga än eljest. Han tvekade aldrig att framhålla sina åsikter ändå upp i gubbåren vilket, vill jag minnas, så småningom ledde till att han vid hög ålder fick en rejäl omgång stryk på t-banan här i Stockholm.

Nå, Stolpe var dessutom recensent i Aftonbladet vid tiden för Törsts publicering och han kastade sig med all kraft över Tengroths debut och nådde närmast herostratisk ryktbarhet genom sin totala sågning av den 28 augusti 1948: "en av de råaste och snuskigaste som utkommit på svenskt språk"! Förutom att boken är fylld av "spyor, slagsmål och sexualsnusk" summerar han att "under de 20 år som jag varit verksam som recensent har ett så lågtstående litterärt opus aldrig kommit i min hand."

Varför dessa tillmälen? Enligt uppgift hade rallarsvingarna delvis sin grund i att Stig Ahlgren straxt innan skrivit ner en av Stolpes böcker och nu var det dags att ge igen! Sedan boken, bl.a. tack vare detta utfall, blivit en kommersiell succé, kunde Stolpe - som han ironiskt noterade i sin anmälan av Tengroths nästa bok Nattportier - på tåget Göteborg-Stockholm räkna till 42 exemplar av Törst i tre av tågets salongsvagnar!

Tengroth tog, som tidigare framgått, mycket illa vid sig men skriver någonstans att hon senare vid en bjudning stötte på Stolpe som visade sig vara en mycket artig och, ja, rent av trevlig och behaglig person. Kanske, funderar Birgit: om en sådan person kan vara trevlig, så kanske även jag kan vara det. Hon fann tröst vid den tanken.