"Farväl till schaletten"

I Filmjournalen nr 38, 1948 kommenteras Tengroths författardebut Törst med en längre anmälan, under ovanstående rubrik, som förutom en hyfsad positiv bedömning av själva boken även beskriver den uppståndelse den vållat.

Signaturen B.L. betonar det "vibrerande allvar" som präglar boken vilket kontrasterar mot det rykte den fått och den snuskstämpel som folkmunnen och Sven Stolpes recension gett den; Stolpe som här stämplas som hopplöst pryd och helt ur takt med tiden. Förlagets braskande annonser att boken redan gått ut i 10.000 ex spär på uppståndelsen och folk sägs rycka exemplaren ur kolportörernas händer. Och varför? Inte är det den berömda skådespelerskans namn som drar mest, det är pornografin "och det är som bekant ett ord som kommer det att vattnas i munnen på en massa människor här i landet, som i vanliga fall inte läser någonting annat än veckotidningarnas serier."

Tengroths prosa bedöms som "exalterad och fylld av över- och undertoner". Stundtals blir dock orden en ogenomtränglig mur som stänger ute läsaren bakom en dunkel och otillfredsställande stil och ämnesvalet, den eviga törsten efter ömhet, förståelse och trygghet blir lite enahanda och de kvinnliga huvudpersonerna i novellerna är desamma även när de klätts i olika namn. "Hon äger en slagruta med vilken hon genomsöker själens utmarker, det är bara det att den inte alltid ger alldeles tydliga utslag." Dock jämförs med både Karin Boye och Virginia Woolf.

Anmälaren ställer sig även tvivlande till den militär som uppenbarar sig i den inledande texten: "Såna djur finns inte!", utropar han/hon och fortsätter: "Karl'n är visserligen yrkesmilitär, men man vill inte riktigt tro att ens en sådan kan ha ett så stenhårt hjärta under den helstela vapenrocken." Nåja, här skulle ett och annat kunna sägas emot. Å andra sidan verkar mötet mellan de två portvinspimplande damerna uppe i en "nuckebetonad", sommarkvav våning nog så krävande medan de följande texterna är värda beröm, t. o. m. Strindberg skulle nicka belåtet åt den avslutande Resa med Arethusa med sitt grälande par: "Det kan visserligen kännas frånstötande att den sexuella dragningskraften är den som till sist håller ihop detta murkna äktenskap, men vem kan förneka det sannolika i en sådan utveckling?"

Så, sammanfattas det, nog har den milda skådespelerskan kastat av sig sin oskuldsfulla schalett och den nya författarinnan är förhoppningsvis snart tillbaka; även om hon bör träna sitt litterära handlag, tygla fantasin en smula (!) och fördjupa personskildringen så är det uppenbart att här finns "en djup brunn med verklighet att ösa ur".

[Bild ur Bergmans filmatisering av Törst, Birgit (t.v.) och Mimi Nelson delar några pavor rödtjut en ledsam midsommarkväll.]