Kvällsstunden

Det fanns en tid, kanske låg den någonstans mellan Nashville Skyline och New Morning, då - om man for bortanskogs, svängde in på en sidoväg som korsade allfarsleden, tog sig nerför backen på andra sidan hallonfallet och satt sedan och drack saft i köket i en mangårdsbyggnad nere vid sjön så kunde man ofta i soffan, tätt vid armstödet se ett veckoblad ligga i hög tillsammans med den lokala nyhetstidningen: Kvällsstunden. Aldrig stötte man på den någon annanstans än där.

Det finns en tid, och nu talar vi om den som ligger mellan Modern Times och Together Through Life, då det visar sig att avisen ifråga fortfarande lever i högönsklig välmåga. För djungeltelegrafen går: Kvällsstunden har släppt en artikel om Birgit Tengroth! Och redaktionen i Västerås bekräftar och är vänlig nog att skicka ett ex, för lösnummer finns ej till försäljning någonstans i den kungliga huvudstaden.

Under rubriken Birgit Tengroth - skådespelerskan som blev författarinna har Göran Persson i Bräkne-Hoby i Kvällsstunden nr 16, 2009 ställt samman en översikt av Birgits liv och karriär. Med väl tilltaget utrymme och en nästan ömsint ton i texten. Kanske inga nyheter för den här spalten men en hyfsat gedigen och överskådlig presentation, minsann! Här passerar vi de ordinarie vägskälen: filmerna, männen Adolphson Ahlgren & Krag, debutdebaclet, återvändandet, isoleringen men även det fortsatta skrivandet. Persson citerar ur de gängse källorna men tillåter sig också en och annan karakteristik:

Birgit Tengroths sammansatta karaktär dominerades av hennes enorma känslighet, de djupa funderingarna kring existentiella frågor som så småningom ledde fram till en katolsk livssyn, och en skarpögd iakttagelseförmåga av både miljöer och medmänniskor. Egenskaper som hon hade stor nytta av i sitt skrivande. Samtidigt ansågs hon egensinnig och svår att ha med att göra. Birgits tunga och inåtvända perioder varvades med tillfällen när hennes smittande skratt och livsglädje gjorde henne till sällskapets medelpunkt. Hennes intellekt var rörligt och hennes tankesprång kunde hoppa från ämne till ämne.

Författaren har också den goda smaken att uppmärksamma slutscenen i hennes sista film där "Tengroths uttrycksfulla ansikte...etsar sig fast hos betraktaren, det magiska ögonblicket när hon inser gåtans lösning men bestämmer sig för att inte avslöja sanningen."

Ungefär som en ögonblicksbild av den här kvinnans, eller snarare människans, liv. Nerkokat till ett ögonkast. För - som Persson konstaterar:

Både under sitt liv och inför eftervärlden framstår Birgit Tengroth därför som något av en gåta.

Förvisso. Och bläddrar man igenom resten av tidningen dras man in i en annan gåta: en tidsresa, eller snarare: en resa där ingen tid finns. Här finns kortare noveller, gamla serier från Kronbloms ungdom, reportage om det som varit, åldrande vitterhet, bydgehistora, frågor, råd, brev, kontaktannonser där pensionär söker pensionär. Och man förstår att det är dags, dricker ur den sista slurken saft, tackar artigt och går ut genom dörren till en annan, så bråkig och larmande tid.