Plötsligt så stod den bara där: på antikvariatets hylla för memoarer/biografier - det danska originalet av Jens Otto Krags memoarbok Travl tid, god tid (Gyldendal, 1974). Visserligen har vi redan behandlat den svenska utgåvan men den danska versionen innehöll en rad fotografier som inte setts tidigare varför boken straxt låg i en påse på väg mot nya äventyr.Sätter man sig och bläddrar igenom texten på nytt kan man fundera över ett och annat. Birgit har ju själv flått den förre maken levande i sina texter, biografen Lidegaard har också konstaterat att Jens Otto nog var en goddagspilt, bortskämd morsgris, tillika kvinnokarl och allmän slarver vilket bidragit till att tonen blivit lätt raljant när Krag närmat sig scenen i tidigare inlägg under den här tengrothska skärgårdskryssningen.
Krags bok kom ju ut långt efter det att skilsmässan gått igenom och dessutom efter Tengroths sarkastiska minnesbok och måste väl ses som ett försök att vrida perspektivet en aning, ett lågmält försvarstal. Han behandlar Birgit genomgående rätt ömsint, kan stå tyst och betrakta henne med årens perspektiv och inte ett ont ord kommer ur hans penna. Tvärtom kan han här och var gå med på att han kanske inte var så lätt att tas med, i alla fall inte för en person som Birgit som var van vid en tillvaro i scenljuset, här var de ju två som trängdes för att synas och hon hade naturligtvis ett underläge genom att han var en offentlig person i sitt hemland och dessutom en man av sin tid. Och med, för henne, irriterande drag av bondsk småsnålhet när det gällde den privata ekonomin.
Vilken betydelse hon spelat i hans liv kan också anas genom att slå upp personregistret där man under Tengroth, Birgit hänvisas till sidorna 129-244! Näst intill halva boken! Och fotoplanscherna innehåller fler bilder på fru Birgit än av grå sossepolitiker i maktens dunkla korridorer. För att försöka beskriva tillståndet i äktenskapet ger han sig dessutom på ett litet oväntat grepp genom att mitt i berättelsen infoga en egen novell där de lätt förklädda figurerna Jens och Sigrid - hon svensk skådespelerska - besöker en liten halvsunkig restaurang i den amerikanska Södern. Ingen större litterär upplevelse men det ger honom ändå möjligheten att friare beskriva det vibrerande, hispiga och näst intill nervklena fruntimmer som Birgit Tengroth uppenbarligen kunde vara. Det finns det ju andra kompletterande berättelser om.I samband med detta får vi också veta vad som varit Tengroths största tillgång som skådespelerska:
"Hon var smuk, lidt bleg og med den lille, netop anelig tendens till fedme over nakken; i konstrast till ansiktets finhed gav nakken hende det erotiske anstrøg, som havde været med till at skabe hendes karriere på scenen."Så nu vet vi det. Slutligen: under perioden mellan skilsmässan och Krags omgifte 1959 - med en annan skådespelerska - träffades Jens och Birgit uppenbarligen flera gånger. Ett par gånger av en ren slump längs de kontinentala metropolernas trottoarer. Jämför man deras redogörelser finner man snabbt att Birgit är påfallande njugg med att berätta, Krag skroderar gärna hur de gick hand i hand, satt på barer, åkte taxi och gudvetvad. Om Jens Otto var en skitstövel 1950 - vilket är troligt - ger han i alla fall i den här volymen sken av att med åren kunna ändra sig, rent av omvärdera vem han var, var han stod och vad han ansåg viktigt.
[Foton från Gyldendals utgåva: överst en porträttstudie av Poul Petersen, i mitten hemma hos svärmor och längst ner bordar paret atlantångaren Gripsholm i Göteborg för överfart till USA. De skulle inte återvända tillsammans.]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar