Människor som minns 3: Edvin Adolphson

...eller knappast minns: om man slår upp Adolphsons i det stora hela mycket underhållande självbiografi "Edvin Adolphson berättar" (1972) hittar man Tengroth på två ställen i personförteckningen. Efter att varit hans älskarinna mellan 1933 och 1940 reduceras hon till två kollektiva namnrabblingar! Drummel!

Herr Adolphson och unga fröken Tengroth möttes under två filminspelningar kring 1933, dels "Atlantäventyret", dels "Sången om den eldröda blomman". 

Birgit minns: "Som någon sade till mig långt senare: 'Det är kriminellt att sända ut sin flicka i livet med den enda upplysningen i sexualfrågor, att när en man säger att han älskar dig, säger han det vackraste som finns, då är det allvar, då ljuger han inte.' Undra på att jag smiddes i fotbojor när Edvin Adolphson sade det till mig som första man när jag nyss fyllt arton. Jag ville springa från honom, helst och bildligt talat med skolränseln dunkande mot ryggen, men han hade ju sagt det finaste som fanns, så jag var fast."

22 år äldre än Tengroth var Adolphson vid denna tid nygift med sin tredje fru. Edvin, "med sitt stora härliga vargleende" kommer och går och kommer igen men entreprenörssonen från Norrköping och Sveriges kanske genom tiderna bäste skådespelare delar inte Birgits lästörst: "'Fy faen', utbrast Edvin spontant, när han kom på mig att läsa Robert Graves Claudiusböcker ... I fortsättningen smusslade jag undan den bok jag höll på med när nyckeln sattes i tamburlåset."

Återvänder vi dock till Adolphsons bok hittar man plötsligt, utan namns nämnande, i samband med inspelningen av Eldröda blomman (s. 212):

"Jag träffades av en så fullkomligt oresonlig ömhet och kärleksfull omtanke, att jag försummade min egen ställning, både privat och i mitt arbete. Mina tankar kretsade bara omkring henne och hennes karriär så starkt att allt annat kom i bakgrunden. Men vad gjorde det? Jag levde i ett rus av lycka. Det blev mitt livs stora kärleksupplevelse. Men det blev också mitt livs stora besvikelse, när allt plötsligt rasade ihop. Jag kan inte komma förbi denna händelse därför att den helt förändrade resten av mitt liv och min syn på mannens och kvinnans samlevnad."

Bättre än så kan knappast medelålderns plötsliga kärleksupplevelser beskrivas. Se, drummeln försvinner med en puff. Nog borde även en sentida Birgit ha tystnat ett slag vid dessa rader.