Någon gång efter sitt giftermål 1944 flyttade det hotta kändisparet Ahlgren/Tengroth till ett 1800-talshus ute på Djurgården - "enormt vackert", skriver von Platen, och inrett i gustaviansk stil under överinseende av en antikhandlare på Nybrogatan, förmodligen den Karl-Henrik Martin som porträtteras i Livs levande (1952).Detta hus, en flygelbyggnad, söder om korsningen Djurgårdsbrunnsvägen/Lidovägen, i höjd med Kaknästornet, ligger i närheten av Djurgårdsbrunns Värdshus. Tengroth själv berättar i sin minnesbok, denna underbara berättelse där då och nu, verklighet och dröm, hela tiden glider ihop och isär, hur hon går ner till 69:ans busshållplats för att ledsaga en gäst upp till huset och där möter en gammal älskare, "Vinthunden" kallad, yrkesmilitär "som inte generas av att bära hundhalsband", en figur som också åtminstone delvis är den manlige fähunden i titelnovellen "Törst":
"Han hade suttit och skrivit glödande kärleksbrev på Flygstabens papper, vem skulle inte sätta sin lit till ett hjärta som utgöt sig under under ett sådant brevhuvud? Han hade varit med om att godkänna inredningen i min nya våning på Styrmansgatan, det enda som ännu inte var klart, men utlovat som snarast förestående var hans skilsmässa."
Känna situationen igen?
Några sidor längre fram är hans fysiska misshandel orsaken till en livslång petit mal, "den lilla epilepsin av migräntyp".
I ett reportage i Vecko-Journalen 1945, nr. 35, intervjuas filmstjärnan Birgit Tengroth-Ahlgren i sin nya hemmiljö som här anges vara skådespelaren "Frank Sundströms vackra våning" medan denne själv farit till Hollywood. Villan har utsikt åt Djurgårdsbrunnskanalen och den "höstblommande trädgården har den där odefinierbara djurgårdscharmen".Och medan vår Birgit poserar i omgivningarna, såväl i modern fritidsdress som aftonklänning, uttalar hon sig även om allt möjligt.
"Och Hollywood? har inte Amerikafebern smittat fru Tengroth?" frågar reportern Katrin.
"Inte alls", svarar vår hjältinna, "Varför ska man resa över så mycket vatten när man trivs bra hemma."
Nå, den respektfullt skeptiske kan tänka: kanske finns i denna ljuva trädgård även sura rönnbär?
"Att resa för att lära, det är en annan sak", fortsätter hon och övergår elegant till att uttala sig om den samtida franska filmen.
Om Frank Sundström återkom från utfärden till Amerika eller om det fanns någon annan orsak vet jag inte - huset verkar ha varit reserverat för personer inom kultursfären - men efter några år återfinns i alla fall paret med ny våning på Östermalm, på Floragatan 7. Och där fortsätter dramat som aldrig förr.[Nutida foto: Martin Botvidsson. Dåtida: okänd reportagefotograf]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar