"Jag har sällan träffat någon med samma starka utstrålning som Birgit och jag förstår mycket väl att Stig blev uppslukad av henne."
von Platen har ju på flera ställen skissat på porträtt av Birgit Tengroth, bl.a. i sin memoarserie "Resa till det förflutna". Det har redan nämnts att i förordet till boken "Min vän Stig Ahlgren: kvickhetens konung" (1997) porträtterar han Ahlgren mer utförligt och i anslutning till detta tränger sig naturligtvis Birgit in i rummet.
Han ger ett rätt varsamt och förstående porträtt med alla gråskalorna i behåll:
"Birgit var en diva, en primadonna assoluta, en erotisk supernova och en sensitiva amorosa - alla teaterjargongens klichéer kunde appliceras på henne, men genom att hon levde upp till alla dessa banaliteter upphävde de i viss mån varandra och blev delar av en kalejdoskopiskt skiftande personlighet."
Hennes ibland infama elakhet mot Ahlgren var pinsam för vännerna, förödande för maken men von Platen ser ingen "ondska" - bara en kvinna jagad av egna neuroser och lynnesskiftningar, en med åren ökande besvikelse över förhoppningar och drömmar som aldrig infriats, såväl konstnärligt som privat: havererade kärlekshistorier och katastrofala äktenskap, en skådespelarkarriär som med tiden planade ut, ett författarskap som, efter den inledande uppmärksamheten allt mer förpassades till veckopressens marginaler.
Hemsamariten Evy Alderstrand intervjuas och hjälper honom att få ihop bilden av de sista årens liv ute i Ösmo med accelererande sjukdom och fysiskt elände och en alltmer inrutad och isolerad tillvaro, kryddad av brevskrivning och (katolsk) gudstro.
Ja, det har varit mycket von Platen hittills, tillsammans kanske lite kaka på kaka, men han är ett unikt och välformulerat ögonvittne. Han får - naturligtvis! - sista ordet idag:
"Emotionellt var hon som en felkopplad seismograf; hon registrerade inte eruptioner, tvärtom utlöste varje registrering av den ringaste mikrodissonans ett vulkanutbrott."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar