Självporträtt 1952

Vid mitten av 1940-talet började tidskriften Obs! ges ut i Stockholm, två nummer i månaden, och ledande namn i redaktionen var Arvid Fredborg och Gunnar Unger. Tidningen rörde sig, i alla fall enligt Svensk uppslagsbok (1952), inom ämnena "politik, kultur och förströelse" och ansågs vara ett organ för yngre konservativa akademiker med en skarpt polemisk och satirisk ton gentemot den socialdemokratiska maktapparaten i såväl ekonomiska som försvars- och utrikesärenden.

I detta sammanhang, omgiven av högerpolitik och försvarsiver, publicerar Tengroth i nr. 12/13, den 18/6 1952 en text, Jag ville jag vore..., som väl får klassas som ett försök till självporträtt som längre fram i livet skulle drivas upp till näst intill fulländning i minnesboken Jag vill ha tillbaka mitt liv.

Här behandlar hon sina intryck, och uttryck, i sviterna efter publiceringen av Törst. En betraktelse av hur blåögd naivitet stångas mot hedervärd konventionell moral, där hennes "såriga och söndriga liv" används av smaskande rödbrusiga män som halvpornografisk litteratur med bokomslaget bortvikt. Men också om behovet att formulera sitt liv, sin syn, sitt varande. Att vårda och att hela, att tänka ett och handla därefter. På några korta sidor skissar hon upp bilden av sig själv som drömmerskan, den okuvliga, tvärsgående och besvikna, den stundtals bittra Birgit som aldrig når ut, som alltid är något annat, och om inget annat stadgar så i alla fall hela tiden fylld av självkritik.

Och som hon skriver! Man kippar efter andan, närvaron är så tätt intill att det är som hon pressade läsarens ansikte mot det grova tyget i sin vinterkappa. Det doftar textil, man känner den fuktiga värmen, förnimmer kroppens rörelser därbakom. Hennes fingrar mot bakhuvudet. Man försöker andas men greppet håller en fast, man rycker och sliter för att få en minsta gnutta luft.

Texten går även att finna, kanske något lättillgängligare, i boken Livs levande som en avslutande självbetraktelse efter en rad välskrivna porträtt av andra samtida. Sök upp den. Läs.

[Det delikata omslaget tecknades av Erik Hermansson.]

Post scriptum: Måndagen den 5 maj 2008 publiceras i Dagens Nyheter en essä av Ola Larsmo om den redaktionella kretsen på tidskriften OBS!, alltså de ovan nämnda Fredborg och Unger. Riktiga högerspöken som sedan 1930-talet och Bollhusmötet i Uppsala ingått i dunkla sammanhang med nationalism, tyskvänlighet och antisemitism på agendan.

Och i dessa illustra kretsar publicerar sig Tengroth 1952! Tidskriften OBS! historia kan knappast varit obekant för en vaken och debattlysten kvinna som Tengroth som dessutom i sin minnesbok bitvis gör ett nummer av sin avsky för det tyska och det nazistiska arvet. Men en nybliven författare måste väl ta alla chanser till publicering, och honorar är ju alltid välkommet...någon måste ju betala hummern från Östermalmshallen.