Människor som minns 14: Mimi Pollak

En av Birgit kollegor genom åren som dokumenterat sina möten med vår hjältinna är skådespelerskan och regissören Mimi Pollak. Uppväxt i Värmland i seklets början med österrikiska anor visade hon tidigt talang för skådespeleriet vilket ledde till Stockholm och Dramatens elevskola där hon initialt uppmärksammades som klasskompis och god vän till Greta Garbo! Garbo som här på bilden får utstå ett kärvänligt strypgrepp i den något ystra elevgruppen. Vår Mimi tittar fram i bildens centrum med kinden mot Gretas skuldra och tankarna tydligt någon annanstans:

I sin memoarbok Teaterlek (Askild & Kärnekull, 1977) skildrar hon mustigt och detaljrikt sitt liv och mötet med 1920-talets Stockholm, elevskolan och vännerna i teatervärlden. Efter skolan gjorde hon kortare sejourer i landsorten men det var ändå Stockholm som var basen, först Ernst Eklunds Komediteatern och senare Blanche under Roeck-Hansens fögderi men även Folkteatern och Oscars.

Det var också på Blanche som hon stötte på Birgit. Pollak skriver:

"En remarkabel flicka som tidigare än de flesta begrep att vi som höll på med det här skådespelandet var lite tokiga. Hon hade många bottnar. Mångskiftande både som skådespelerska och författarinna. För det blev hon. En av de stora. En skarpsynt iakttagare som med en beundransvärd optimism lever med sin svåra sjukdom. Själv beskrev hon en av sina böcker som 'tödropp från en trasig stupränna'. Ja, det fanns många flickor som kom och gick på Blanche, men ingen var som Birgit."

På bilden här intill, ur ett sommarreportage i Filmjournalen 1940, syns Birgit svalka sig på Pollaks balkong. Mimi kan nog behöva dåsa en stund i solstolen, denna sommar arbetar hon sju kvällar i veckan på Blanche med säsongens Kar de Mumma-revy. Adressen är förmodligen Furusundsgatan dit Mimi flyttade efter skilsmässan från sin skådespelarmake Nils "Nizzi" Lundell.

I slutet av kriget blev Pollak värvad till Dramaten av dess dåvarande chef Pauline Brunius och av efterträdaren Ragnar Josephson handplockades hon 1948 till regissörsfacket - som hon därefter hade som huvudsyssla bredvid fortsatt skådespelande. Och hon utvecklades efter hand till en av efterkrigstidens främsta svenska teaterregissörer! Hon verkar ha umgåtts på rätt förtrolig fot med Tengroth som sommaren '48 besöker Pollaks barndomshem i Värmland och några somrar senare reser de tillsammans till ett stekhett Paris där deras klackar kletar i den mjuka asfalten, Birgit som journalist och Mimi som dramatikinventerare. Men mest låg de i kallvattenfyllda badkar och inväntade kvällarna då de drack beaujolais uppe i Montmartre och klämde drinkar längs Champs Elysée. Och trots det något lättsamma anslaget resulterade resan i en av Tengroths journalistiska bravader: reportaget om den kvinnliga dramatikern Colette - en historia jag ämnar återkomma till!

Hur historien fortgick under de kommande decennierna förtäljer inte memoaren, men Mimi Pollak dyker i alla fall upp i annalerna som en av få gäster på Birgits begravning 1983. 12 år äldre än Tengroth överlevde Pollak ändå henne med 16 år och lämnade denna världen först 1999 vid 96 års ålder.

Post scriptum: Pollak verkar inte ha mött Tengroth på filmduken, däremot gjorde hon (mindre) roller i två Hasse Ekmanproduktioner: Med dej i min armar ('40) och Lågor i dunklet ('42), båda naturligtvis fortfarande mycket sevärda.