torsdag 22 februari 2007

Birgit och Bergman

Ingmar Bergman har åtminstone på två ställen refererat till Tengroth. I sitt förord till "En liten bok om Hasse: Hasse Ekman som filmregissör" av Leif Furhammar och Jannike Åhlund (1993) minns han en scen ur filmen Törst där Tengroth spelar mot Ekman: "Jag gjorde dessutom tekniskt något som jag aldrig hade gjort innan - en lång kameraåkning runt dem så att jag hela tiden skulle ha dem i närbild och inte behöva klippa. Det var inte lätt med 75:ans objektiv och de var oerhört nära varandra och jag började med Birgit i extrem närbild och så båda i profil och sen Hasse och sen tillbaka igen. Detta är en mardröm för vilken B-fotograf som helst som ska sköta skärpan och vi fick ta om och ta om och ta om igen. Birgit var otrolig men ett nervknippe. men Hasse var oföränderlig, farlig, lysten, lågmäld, gång på gång på gång. Då tänkte jag att han verkligen är en av våra främsta skådespelare."

Ekman kommenterar själv sin insats i memoarboken "Den vackra ankungen" (1955): "Själv åstadkom han en psykiater i 'Törst' som väckte missnöje långt utanför själavårdens domäner. I sitt svarta pipskägg gav han mera illusion av självbelåten trolleriprofessor på badortsturné eller missanpassad son till Charlie Almlöf." (Se bild ovan och jämför själv. Utvikning i väntan på eget inlägg: Almlöf var en dåtida skådespelare, enligt uppgift "anarkist" och smårollsinnehavare i fem Ekmanfilmer, så passagen ovan får väl ses som en blinkning kollegor emellan. Almlöf hade dock spelat just trolleriprofessor i filmen Alla tiders Karlsson (1936)!)

Några år tidigare, i sin egen bok "Bilder" (1990), berättar Bergman om filmen Törst: "Med rätt instinkt bad jag Birgit Tengroth göra Viola. jag kände intensivt att jag behövde hennes medverkan på många nivåer. På ett fint och taktfullt sätt hjälpte hon mig att forma den lesbiska episoden. Det här var ett för sin tid eldfängt stoff."

"Birgit Tengroth gjorde dessutom en regiinsats som jag inte glömmer. Den lärde mig något nytt och avgörande. De två kvinnorna (alltså Tengroth och Mimi Nelson, min anmärkning) sitter tillsammans i sommarskymningen och har druckit en flaska vin. Birgit är tämligen berusad och får en cigarett av Mimi som också tänder den. Sedan för hon långsamt den brinnande tändstickan mot sitt ansikte och håller den för ett ögonblick vid sitt högra öga innan den slocknar. Detta var Birgit Tengroths idé. Jag minns den starkt eftersom jag aldrig gjort något liknande."

Scenen går fortfarande lätt att studera då Törst är den, mig veterligt, enda Tengrothfilm som finns utgiven på DVD! Thanks to Ingmar's fame. Hennes "fina och taktfulla" insats hindrade dock inte att filmcensuren ingrep och klippte delar av episoden.

En liknande tändstickescen återkom tio år senare i Hitchcocks North by Northwest där de inblandade var garanterat straighta: Cary Grant och Eva Marie Saint. Inte sämre för det, båda är lysande! Som stickan Cary håller. Men finns det en samband?

I en kort artikel för Uppsala Filmstudio 1998 sätter bibliotekarie Per Olov Qvist in filmen i tidsandan.

Slutligen: Tengroths egen syn på inspelningen: "Jag hör att Ingmar har för sig att det ska ge tur om någon är med som står upphovet nära, instucken i en biroll som Astrid Lindgren vid inspelningen av Emil i Lönnerberga, det bringar lycka som att snudda vid en puckelrygg, att skriva är ju nästan ett lyte." (ur Jag vill ha tillbaka mitt liv).

Inga kommentarer: