Filmens fokus är ju sångerskan Alice Babs, eller Alice "Babs" Nilsson som hon vid denna tid ännu kallades. Detta är väl mer att se som en produktplacering som andra får bedöma. För att citera Julia Caesar som hushållslärarinnan i en av filmens ljuvaste repliker: "när det gäller musik och moral får andra avgöra". Vill man se bärkraftigt skådespeleri får man dock vända sig åt annat håll.
Filmens story handlar om förvecklingar på ett privat läroverk, Agda Löfgrens samskola. Ekman delar i sanningens namn manuskrediteringen med regissören men den snabba - och snärtiga! - replikföringen får betraktaren att ana att detta är ett av de manus han skrev i tiotimmarssessioner med hjälp av en räcka martinis antingen på Berns eller Ljunggrens Bar på Regeringsgatan 16 (telefon till tamburen för bordsbeställning: 10 82 09!). På denna skola dyker en ny musiklärare upp, gestaltad av en Adolf Jahr som faktiskt är mycket bättre än hans tangorabatt och kvinnotjusarutseende låtit åtminstone undertecknad utgå ifrån. Både han och eleven Alice lever dubbelliv visar det sig: som pianist respektive vokalissa i Thore Ehrlings orkester nere på den tvivelaktiga danskrogen Shanghai - långt borta, någonstans på Söder.
Nå, förutom utomordentliga rollprestationer av tidens garde med Thor Modéen, Julia Caesar och den i våra ögon osannolikt sippa Viran Rydkvist som rektorska i spetsen är filmens centrum trots allt Solveig Hedengran, en gång Birgits kollega på Blancheteatern och inom kort skulle de åter mötas i filmen Så tuktas en äkta man (1941). Här spelar hon skolans gymnastiklärarinna i välstittande träningsdräkt och på kvällen bjuder hon hem den stilige musikläraren till sin lilla lya, bjuder på inköpt supé, en pava vin och seg kotlett som t.o.m. foxterriern Johansson ratar. Och naturligtvis bär det frukt, redan vid avecen är de hej och du... Hedengran var några år äldre än Tengroth; utexaminerad från Dramatens elevskola 1934 hade hon dessförinnan varit aktiv inom filmen alltsedan stumfilmens glansdagar och därefter också scenskådespelerska vid Dramaten, Blanche och Riksteatern. 46 år gammal gick hon bort redan 1956. Synd på så rara ärtor.
[Bild: Hedengran (till vänster) går på filmpremiär i sällskap med kollegan Marianne Aminoff, ständigt uppdaterad, hösten 1939]
Utvikning 1: Hedengran sjunger visserligen inte i filmen, men Regntunga skyar komponerad av Thore Ehrling & Eskil Eckert Lundin och med Hassetext kan man höra hur mycket som helst, även i flickkörsarrangemang! Som här.
Utvikning 2: något som måste vara svensk films mest uttrycksfulla ansikte uppenbarar sig en bit in i filmen i form av Linnéa Hillberg! Denna kvinna medverkade under 1940-talet i en uppsjö filmer i mindre roller, mestadels inom facken mor eller hustru. Förhoppningsvis kan vi återkomma till henne då hon kommer att dyka upp åtminstone i någon av Birgits filmer. Se där, man hittar alltid ytterligare en tråd att dra i.
1 kommentar:
Solveig var min mormor som jag tyvärr aldrig lärde känna då jag föddes 1967.
Skicka en kommentar