Vid Åbo Akademis litteraturvetenskapliga institution ställde Nina Karmano 2001 samman sin pro gradu-avhandling Våndan av att leva, en analys av novellsamlingen Törst och Bergmans film med samma namn. Och här hamnar minsann Birgit i fint sällskap! Karmano utgår från Simone de Beauvoirs och Jean-Paul Sartres existentialiska teorier och jämför sedan fyra av Törstnovellerna (mixat med Grevenius manus till Bergmans film) med dessa för att se vad som tonar fram. Birgit skulle säkert känna sig hemma och väl till mods i denna franska salong.Inledningsvis placeras Tengroth i 1940-talets frambrytande modernism med sin individualism och beskrivning av människans inre resa. De båda franska författarna representerar här den s. k. ateistiska existentialismen som växte fram efter världskrigets ångestkaos med centrala motiv som människans egen frihet och skyldighet gentemot livet, hennes valtvång, ångest, onda tro, blick och relationen till andra.
Karmano hävdar, tyvärr helt riktigt, att Tengroths bok numer lever i det kollektiva medvetandet endast genom Bergmans film. Med detta sagt stiger Birgits figurer och deras variationer i filmen in på scen med sina lögner, sin desperation, sin frånvändhet, sitt hat och sin...ja, det är väl kärlek, trots allt.Jag lämnar de djupare resonemangen till andra som klarar det bätttre - som Karmano. Kanske krånglar figurerna något och fäktar med armarna när de trycks ner i sina existentiella lådor men snart sitter de förhållandevis väl på plats. Intressant är också när Karmano saxar ur novelltexterna hur vasst och fränt Tengroths uttryck är, hur rappt och säkert språket fortfarande ter sig. Kompromisslöst, hänsynslöst, där varje rad och replik skimrar röda som kringslängda metallbitar i solnedgång.
[Pro gradu motsvarar, om jag förstått rätt, magisterexamen. Fotot på Karmano är privat, hennes. Sorry Nina, jag snodde det, det var så snyggt.]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar