Härligt, dessa sidor får tillfälle att bli modeblogg! Det är långt mellan varven så det gäller att passa på. Som när Damernas värld i nr. 7, 1944 låter Birgit visa upp sin garberod på ett flersidigt reportage. Eller inventering. En tecknare med svårtydbar signatur skickas till våningen för att rita av de nya plaggen, reportern Bi presenterar till detta en katalogliknande text.
Som den skarpsynte kan se blandas dräkter, klänningar i varierande längd med tillbehör som handväskor, hattar och tidsriktiga skomodeller. Till och med en pyjamas i "slipssilke" letar sig in och en clip i form av en lyra håller ihop det hela. Materialen är siden och ylle, chiffon och sammet för klänningarna, skorna är i mocka, väskorna i kalvskinn och svinläder. Hattar och turbaner i siden, taft och moiré. Stilen beskrivs som "okonstlad och mycket tilltalande", "vackra plagg som vi skulle önska hängde i vår garderob i stället."
Det mesta anges vara inköpt, alternativt uppsytt, på N.K., "i enkel och chic stil". Bland annat den blå klänning som Birgit bär på omslaget och det lilla fotot som syns bland teckningarna, jag tror vi har stött på den tidigare under resans gång. "En minst sagt tjusig hemmaklänning i kungsblått tjockt siden med matt yta - med sjömanskrage, som garneras av smala, vita tränsar."
På den undre bilden anas till höger en aftonklänning, "ljuvligt luftig och vacker med draget liv, tunna axelband och några breda veck nertill på kjolens svävande sky" som överlevde flytten till Djurgården, här mannekängas det vid Djurgårdskanalen 1945.
Med anledning av pyjamasdräkten nedanför aftonblåsan - med röd insida, svart utanpå och med jacka i kinesisk stil - som uppenbarligen användes inte bara under täcket, utbrister reportern: "Lägg märke till Birgit Tengroths förmåga att hitta på vackra och bekväma hemmaplagg!"
Bäst klädd i Sverige! braskar rubriken i rött men andra röster finns: Annalisa Ericson får handgripligen med sin nagelsax justera Birgits "tråkiga" sidenklänning inför den sittning i Oslo
som skulle leda till skilsmässa och omgifte:
"Hennes osäkra smak när det gällde kläder var känd."
Om detta skrivs i memoaren Lätta bubblor.
Valet av klänning orsakade också, några år senare, panikångest under en promenad i Paris med Jens Otto Krag. Men det är en rätt maffig historia så den får bli ett separat inlägg. Håll ögonen öppna.
Appendix: Lyckligt nygift står det lite manande på omslaget. Nej, det är inte Tengroth som avses utan kollegan Annalisa, här kallad fru von Segebaden. Fem familjer fick byta lägenhet för att flygaren Uno von Segebaden och hans glittrande artisthustru skulle få rätt våning "någonstans på Floragatan". Det unga, mycket stiliga, paret poserar i lägenheten tillsammans med lilla bebisen Claes Uno. Men med barnet bara några månader gammal blir dock mamma lite otålig och far ut på turné. Och vi som vet hur det kan gå gissar att flygofficeren så småningom tar sitt flygplan och drar sin kos. En sådan fru är alltför svår att försvara på mässen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar