I Julibarn berättar Tengroth om sin tid på herr Klenskis filmskola. Undervisningen skedde hemma i Klenskis bostad och Klenski hette i verkligheten Erik Arthur Petschler, komediaktör och regissör (valda stycken: Luffar-Petter, Hin och smålänningarna - med den 11-åriga Birgit i en mindre barnroll, Halta Lena och vindögda Per (sic!), titlar som väl närmast för tankarna mot den åldrige Poppes lustspel i Helsingborg). Nå, Petschler (eller är det Klenski?) sitter nedhasad i en fåtölj, i morgonrock och tofflor med chokladasken i knäet medan T. läser dikt och blir antagen! Och nu öppnades fantasins portar för en ung flicka ty P. var:
"den vittberömte regissören, som lanserat Det Stora Stjärnan, [som på] vissa villkor kunde övertalas att tukta och beskära nya vildskott i Konstens örtagård. Han, upptäckaren, som upptäckt Den Stora, var alltså beredd att mot kontant erkänsla göra nya upptäckter."
Petschler hade nämligen i Luffar-Petter lanserat Greta Garbo! Enligt Birgit hade han när det begav sig "gjort ett storartat fynd utan att själv förstå räckvidden av sin upptäckt" och slog nu mynt av detta faktum genom att i efterhand starta denna filmskola som enligt T. "var ett geschäft". Men inget ont som inte har något gott med sig:"Ändå måste jag minnas honom med tacksamhet. Var hans skola en bluff så fyllde den i alla fall uppgiften att bluffa mig. Liksom jag inbillat mig att jag var 'antagen' hos herr Klenski, tillägnade jag mig snart övertygelsen att jag 'utvecklades' hos herr Klenski. Sen jag väl blivit orubblig i den tron, fanns det inga gränser för min framfusighet och min ärelystnad. Jag ville fram till varje pris. Mitt liv ingick tack vare herr Klenski i ett klart antipoetiskt skede. Jag blev med förlov sagt en liten streber."
Boken Svenska konstnärer (1943) betecknar dock filmskolan som "ett intressant arbete", men detta var ju innan Tengroths roman och i Svenskt filmskådespelarlexikon (1973) ser jag att Petschlers karriär avslutades med roller i två goda Hasse Ekmanfilmer: Kungliga patrasket och Fram för lilla Märta (ja, den är bra!), båda 1945.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar