
Men han [d.v.s. Besekow] får dela äran med Birgit Tengroth i huvudrollen. Hon har fått en uppgift som ger henne stora möjligheter och hon genomför den på ett sätt som ger full anledning att tala om hennes genombrott som comedienne. Denna Natalia med sitt aprilaktigt skiftande lynne, sund och stark som en bondflicka och nervös som ett fullblod, barnsligt spontan i sin glädje, kattaktigt djävlig i sin ilska, driven till hysteri av sin flegmatiska omgivning och sin outlevda åtrå, är i varje ögonblick, i varje gest och uttryck intensivt övertygande och glittrande av liv. Och med alla sina kapriser oemotståndligt sympatisk. Det är styvt som prestation och det är framför allt levande och personligt.
Ja, men var det verkligen skådespeleri? Buster von Platen kunde inte bättre, utifrån sitt perspektiv, beskrivit privatpersonen Birgit. Kanske var, är, allt ett spel? En pantomim som driver mellan roll och verklighet och kladdar, smetar över allt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar